Försvarsövningen Aurora 17, Gotland och värdlandsavtalet, Rolf Andersson

Vi har tidigare på den här sajten informerat om den stora försvarsövningen Aurora 17, som kommer att genomföras huvudsakligen under september månad 2017.

Enligt Försvarsmakten ska över 16.000 soldater, varav en fjärdedel från Hemvärnet, övas i ett scenario, där Sverige utsätts för ett ”överraskande” anfall. Det speciella med övningen är att alla delar av Försvarsmakten ska tränas, något som inte har hänt sedan 1993.

I nr 2:2016 av Försvarets Forum, som ges ut av Försvarsmakten, lämnas kompletterande information om övningen.

Enligt tidningen är scenariot för övningen spikat: ”en fiktiv motståndare anfaller överraskande vårt land, utan att för den sakens skull ha Sverige som huvudobjekt.”

Övningsledaren, generalmajor Bengt Andersson, intervjuas och anger perspektivet: För att bygga ett starkare försvar och öka den samlade förmågan att möta ett angrepp mot Sverige kommer bland annat gemensamma operationer mellan armé-, marin- och flygstridskrafter att övas.

Detta är givetvis utmärkt. Dessutom hoppas övningsledaren på att Aurora 17 ska bjuda på en större civilförsvarsövningsdel. Att totalförsvaret övas är naturligtvis också värdefullt.

Försvarets Forum konstaterar att övningen blir det ”första testet av värdlandsavtalet och dess innebörd”. Övningsledaren kommenterar den aspekten:

”Nu följer vi upp det politiska beslutet av samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd, vilket mest kommer märkas i Göteborgsområdet. Här kommer vi öva att ta emot stöd från andra länder och att säkra Göteborgs hamn. Tillsammans bygger vi då både säkerhet och ökar den svenska operativa förmågan. Just nu planerar vi för att norska logistikförband kommer delta här, precis som flera finska förband liksom amerikanska marinkårsförband, säger Bengt Andersson.”

För mig är det svårt att följa med i resonemanget. Perspektivet är ju att Sverige utsätts för ett ”överraskande” anfall. I det läget finns det inget annat alternativ än att utnyttja den egna försvarsförmågan. Vill något land bistå oss militärt i ett kollektivt självförsvar sker det i så fall långt senare. Att föreställa sig något annat framstår inte som realistiskt.

Artikeln i Försvarets Forum redovisar vidare att i de andra huvudsakliga övningsområdena – Gotland och Mälardalen – kommer med största sannolikhet utländska soldater att öva sida vid sida med svenska förband: ”som övningsledare har Bengt Andersson fått rätt att både förhandla och sluta avtal kring vilka utländska förband som ska delta och var.”

Att utländska soldater sida vid med svenska soldater försvarar Sverige vid ett överraskande anfall är knappast ett vettigt övningsscenario. Det saknar väl praktisk realism. Hur är detta tänkt?

Övningsledaren skulle enligt Försvarets Forum ha getts fria händer att förhandla och sluta avtal! En sådan delegering framstår som lättsinnig. En central och mycket dyrbar övning som Aurora 17 kan bidra till att öka totalförsvarets försvarsförmåga (och belysa bristerna däri). Samtidigt sänder den ut viktiga signaler om var Sverige som alliansfri stat står. Av betydelse i det sammanhanget är bland annat vilka utländska soldater som ska delta i övningen, var de ska operera på svenskt territorium och vilka uppgifter de ska utföra.

Övningsledaren Börje Andersson belyser i intervjun komplexiteten:

”Amerikanarna har visat stort intresse för att till exempel öva basering på Gotland. Ön har självklar militärstrategisk betydelse och ibland sägs det att den som behärskar Gotland också behärskar Östersjön. Jag anser inte att det är ett helt korrekt synsätt, däremot kan man från Gotland hindra andra från att behärska Östersjön. Den som är först på Sveriges största ö har ett stort övertag, det kommer krävas kraft för att ta ett intaget Gotland, säger Bengt Andersson.”

Ja, Gotland har strategisk betydelse. Desto nödvändigare är det därför att det är Sverige som är ”först” på ön och inte låter den intas. Att Gotland efter år av felaktig försvarspolitik lämnades mer eller mindre försvarslöst var alltigenom oansvarigt, och det skapar bestående osäkerhet i närområdet. De steg som hittills tagits för att återställa försvaret av ön är närmast symboliska men åtminstone en ansats. Det är fundamentalt för Sveriges säkerhet att vi med egen värnkraft kan försvara Gotland. Detta är samtidigt ett viktigt bidrag till stabiliteten i hela Östersjöområdet. Övningar med amerikansk basering på ön bidrar inte till att Sveriges försvar av Gotland stärks. Den uppgiften kan bara vi själva lösa.

Att ”amerikanarna” vill öva basering på Gotland förvånar inte. Är detta något som övningsledaren förhandlar med sin amerikanska motpart om? Det kan väl inte vara ett svenskt önskemål? Ingår detta i ett baltiskt perspektiv?

Den svenska Baltikumlobbyn med Karlis Neretnieks i spetsen vurmar för att dra in Sverige i Natos baltiska strategier som hittills varit någorlunda måttfulla. Men det är inte upp till övningsledaren eller ”amerikanerna” att ange en svensk position! Den svenska inställningen kan inte vara någon annan än att självständigt och med egen stark försvarsmakt försvara Gotland och att hålla alla utländska spelare borta därifrån. Baltstaterna har genom anslutning till Nato valt sin strategiska väg.

Jag hoppas verkligen att Aurora 17 kommer att bidra till att stärka Sveriges försvarskraft och sätta fingret på de mest akuta bristerna som måste undanröjas. Häri ingår ju övergripande att värnplikten återinförs.

 

Att vi genom tillämpning av det så kallade värdlandsavtalet både bygger säkerhet och ökar den svenska operativa förmågan kan inte annat än betvivlas. En felaktig tillämpning av värdlandsavtalet exponerar oss för risker som inte är våra och som vi inte har kontroll över. En anpassning till Nato leder, som det norska och danska exemplet illustrerar, till en utarmning av den egna försvarsförmågan. I det sammanhanget är det finska exemplet något att utvärdera. Där finns mycket att lära.

 

 

 

 

 

 

Facebook
Twitter
Google+
http://www.alliansfriheten.se/forsvarsovningen-aurora-17-gotland-och-vardlandsavtalet-rolf-andersson/
RSS