Texter

Jag skall här försöka mig på en bedömning om hur Ryssland och dess politik kan komma att utvecklas de närmaste – 10 åren. När jag var ambassadör i Moskva hade vi en bedömningshorisont på cirka sex månader framåt. När jag tjänstgjorde i Peking under Kulturevolutionen på 1970-talet var vår erfarenhet att vi inte kunde veta vad som hände politiskt i dagsläget utan fick inrikta oss på att försöka förstå vad som hänt i det förflutna. Framtiden var höljd i dunkel. Dagens Ryssland är ett öppnare land än Kina, och några framtidstendenser bör kunna fastslås med viss säkerhet.

Många har citerat Churchills uttalande om Ryssland från den 1 oktober 1939: I cannot forecast to you the action of Russia. It is a riddle wrapped in a mystery inside an enigma; men man glömmer oftast fortsättningen på citatet: but perhaps there is a key. That key is Russian national interest. Så är det givetvis. Utifrån sina förutsättningar är Ryssland varken mindre eller mer rationellt än andra länder.

Läs mer

Anförande på möte till stöd för Julian Assange och om det svenska deltagandet i Afghanistanskriget. Den 11 september på Odenplan i Stockholm.

Arr: Stödkommittén för Julian Assange, Nationella Kommissionen för Mänskliga rättigheter Chile-Sverige och Folket i Bild Kulturfront.

Viktigare än något annat när det gäller deltagandet i kriget har varit att visa Sverige som en lojal partner till USA och Nato.

Det överskuggar alla andra mål som regeringen smyckat ut insatsen med, såsom kvinnors rättigheter, flickors skolgång med mera.

Utredningen om Sverige i kriget 2002–2014 som kom 2017 visade detta klart.

Nato definierade 11 september-attentaten som ett angrepp på hela alliansen och hänvisade för första gången till artikel 5 i Nato-stadgan som stipulerar ”en för alla – alla för en”.

USA var dock mindre förtjust över att hela alliansen skulle ställa upp när man inledde bombkriget den 7 oktober 2001. Man ville inte ha massa stater att hela tiden tvingas komma överens med och försinka insatsen.

USA valde Storbritannien och Kanada. Sedan fick övriga Nato komma med i Isaf.

Läs mer

Anförande på möte till stöd för Julian Assange och om det svenska deltagandet i Afghanistanskriget. Den 11 september på Odenplan i Stockholm.

Arr: Stödkommittén för Julian Assange, Nationella Kommissionen för Mänskliga rättigheter Chile-Sverige och Folket i Bild Kulturfront.

Idag, då det katastrofala kriget i Afghanistan är över och nederlaget för de USA-ledda styrkorna är ett faktum, har redan en omskrivning av historien börjat.

Försvarsministern tar inte orden USA och Nato i sin mun utan talar om att Sverige deltog i en insats av det ”internationella samfundet”.

Sverige kunde inte påverka någonting. ”Vi var bara en liten nation i koalitionen”, sade han samma dag som Kabul intogs den 15 augusti.

Annat var det då Sverige gick med i kriget och under de nästan 20 åren som vi varit med.

Då skulle Sverige ”göra skillnad”. Det handlade om skolor för barn, kvinnors rättigheter och bygga demokrati.

Det ursprungliga motivet från USA att, efter den 11 septemberattentaten, bekämpa terrorismen i form av al-Qaida föll bort när man efter några års krig kunde konstatera att landet hade högst ett par hundra al Qaida-medlemmar vilket var färre än i stater som Irak, Jemen och Somalia.

Att något var i grunden fel i den officiella förklaringen från svenska regeringar stod klart för alla som satt sig in i och följt kriget.

Inget land går i krig med ett annat för flickors rätt till skolgång.

Läs mer

Ur protokoll från riksdagens debatt den 13 september om Afghanistankriget.

Lars Adaktusson (KD): I förordet till en nyutkommen bok om Afghanistan tar socialdemokraten Thage G Peterson till orda. Peterson, som tidigare varit bland annat försvarsminister, kritiserar den svenska försvarsmaktens insatser. Han skriver att svenska soldater inte hade någonting i Afghanistan att göra.

Jag ska inte be Ann Linde recensera sin partikamrat, men eftersom han säger sig företräda ett brett motstånd mot Sveriges insatser vill jag ändå fråga: Hur kommer det sig att socialdemokratin inte förmår att stå samlad bakom svenska försvarsmakten och den personal som under flera år har riskerat livet i arbetet för humanitet och säkerhet i Afghanistan?

Utrikesminister Ann Linde ( S): Till skillnad från Lars Adaktusson kommer jag inte att kritisera mina partikamrater offentligt på något sätt. Jag konstaterar bara att socialdemokratin, som vi är nu, är helt eniga om att de svenska soldaterna, den civila personalen samt de som jobbar i en NGO och så vidare har gjort ett fantastiskt jobb. Vi stöder dem fullt ut. Vi tror inte att det hade varit möjligt att genomföra utvecklingssamarbetet i Afghanistan i 20 år utan de militära styrkorna, så de har fullt stöd från oss.

Vi återger här Thage G Petersons förord till Vitboken om kriget i Afghanistan som Adaktusson hänvisade till så att  läsarna själva kan bilda sig en uppfattning:

FÖRORD

Denna vitbok är nödvändig för att inte krigets historia skall glömmas eller skrivas om och förskönas av dem som varit ansvariga.
Vitboken gör den viktiga granskning av kriget och motiven bakom som inte kommit fram i den av regeringen styrda utredningen 2017.
Sverige gick med i kriget inte av humanitära skäl som kvinnors rättigheter eller flickors rätt till skolgång utan av lojalitet med USA och Nato.

Vad vi nu kan befara är att afghanerna får skörda en draksådd som utländska stormakter sedan 40 år tillbaka sått genom blodiga interventioner och bombningar av hela byar och samhällen.
Det ohyggliga terrordådet i slutet av augusti 2021 på Kabuls flygplats vittnar om den efterbörd som nu av väst lämnas över till afghanerna att reda ut.
Det gäller mer än närvaro av terrorister som IS och al Qaida somplågar befolkningen. Den gigantiska uppgiften på längre sikt är att återuppbygga hela landet efter de utländska styrkornas förödande krig. Stormakternas cyniska söndra och härska-politik som ställt etniska grupper mot varandra är också något som afghanerna fått i arv.

Det är ett stort ansvar som måste utkrävas av främst USA att hjälpa landet reparera skadorna efter kriget.

Läs mer

Det mesta som har sagts och skrivits om USA:s krig i Afghanistan efter dess avslutande är förvirrat, och det kan inte gärna vara på annat sätt. Det svenska beslutet att gå i krig var viljestyrt. Den förespeglade utredningen om beslutet och dess följdverkningar får inte vara det. Här måste man få fram ett fullgott underlag, och det gäller inte minst de svenska operativa insatserna. En statlig utredning behövs, men det behövs också akademisk forskning. Den forskningen borde ha ett betydande inslag av icke-svensk expertis. Den får inte vara beroende av utsikter om framtida verksamhetsanslag. Den måste vara absolut självständig.

Läs mer

Riksrevisionens granskning av uppbyggnaden av armén visar på stora brister.

Riksdagens försvarsinriktningsbeslut 2015 innebar att Försvarsmakten återigen skulle kunna försvara Sverige mot ett väpnat angrepp och var en helomvändning mot tidigare beslut om huvudsakligt fokus på internationella insatser.

Armén har i realiteten inte haft möjligheten att uppnå det som beslutats av riksdagen säger riksrevisionen i sin rapport från den 31 augusti att bygga nationell försvarsförmåga och stärka arméstridskrafterna.

Läs mer

För några dagar sedan blev en av utgivarna tillfrågad av en högt uppsatt medlem av den svenska regeringen vilken organisation, som står bakom vår sajt. Han fick svaret: Det finns ingen organisation. Vi är tre utgivare plus två rådgivare. Vi har ingen ekonomi, inga intäkter – för att täcka utgifter tar vi i förekommande fall ur egen ficka.

Läs mer