Försvarsminister Niinistö: Hybridkryphålet måste täppas till, valtioneuvosto.fi

Försvarsminister Jussi Niinistö utvärderade förändtingsbehoven i territorialövervakningslagen i samband med riksdagens remissdebatt.

– I vår territorialövervakningslag finns ett hål stort nog för en hybrid eller gröna män.

– Den territorialövervakningslag som gäller i dag har utarbetats vid en tid då utgångspunkten var att Finlands territoriella integritet kunde kränkas av främmande stater och militära trupper, som bar en främmande stats vapenmakts militära beteckningar.

Vi har sett hur det vid den olagliga erövringen av Krim, liksom också i östra Ukraina, har använts organiserade statliga väpnade aktörer och utrustningar utan beteckningar, vilka kan jämställas med soldater från en främmande stat. Den statliga aktören var det emellertid svårt att identifiera då yttre kännetecken saknades. En sådan verksamhet orsakar förvirring i mållandet och gör att det går långsammare för staten att fatta beslut. Det är fråga om storskaligt, systematiskt vilseledande, ett fenomen som känns igen som hybridpåverkan eller hybridkrigföring. Läs  artikel

Uppslutning bakom USA:s politik i oträngt läge, Lars-Gunnar Liljestrand

Försvarsminister Peter Hultqvist gav ett nära nog oreserverat stöd till den amerikanska hållningen i en rad internationella frågor vid sitt besök i USA nyligen. Detta ligger inte obetingat i Sveriges nationella säkerhetsintresse.

Den 18 maj talade försvarsministern på Johns Hopkin- universitetet. Temat skulle vara den säkerhetspolitiska utvecklingen i norra Europa, men talet kom att handla också om konflikter i världen. Om Hultqvists  åsikter står för regeringen är oklart. Normalt brukar det ligga på statsministern eller utrikesministern att göra den här typen av exposéer.

Läs mer

Fynd i kallakrigsforskningen, Anders Björnsson

Antologin Den stora invasionen. Svenskt operativt tänkande under det kalla kriget, med överste Bo Hugemark som redaktör, är den fyrtiosjunde publikationen som det stora forskningsprojektet ”Försvaret och det kalla kriget” har avsatt (Medströms förlag, 296 s., ill.). Det finns anledning att längre fram återkomma till flera av bidragen i detta verk. Som så ofta i arbeten av detta slag hittar man emellertid fynd inte bara i själva framställningen utan också i bihangen.

Jag vill här peka på några nedslag i ett antal vittnesberättelser som utgör skriftliga svar på frågor från professor Gunnar Artéus, en av ledarna för forskningsprojektet. De tillfrågade tillhör, i olika egenskaper, de mest framstående tänkarna inom respektive vapenslag under den aktuella perioden – bland dem som ännu är i livet. Två av dessa ganska korta och koncisa berättelser tilldrog sig mitt särskilda intresse. De belyser spänningar och perspektivskiftningar inom den högre officerskåren i synen på ett tänkt fall av sovjetisk militär invasion av vårt land.

Läs mer

Börja om från början! Per Blomquist

En intellektuell elit har sedan decennier tillbaka tillägnat sig uppfattningen att Östersjön eller Östersjöområdet, som det heter, bör vara ett styrande militärstrategiskt område i svensk försvarsplanering. Så är det inte vid stormakternas planeringsbord!

Tillägnat? Ja, ungefär så fick jag nyligen lära mig att modern psykologi ser även på eliters ”långvariga sanning”. Östersjön? Ja, så var det under det kalla kriget då Sovjetunionen med Warszawapakten hade utgångsläge väster om Sverige och övande flottor i Norska havet och på Atlanten. Så är det även idag då USA/Nato har stridskrafter i Baltikum och Ryssland har långräckviddiga flyttbara missilrobotar för både försvar och anfall. Östersjön och närheten till Ryssland gör det naturligt för medborgarna att dela elitens tillägnade uppfattning. Och Östersjön betyder självklart en del i sammanhanget, inte minst som skydd för Rysslands reserver bortom bland annat Baltikum. Med analys av militära fakta borde denna analys kunna tillbakavisa tillägnad uppfattning och ge vår säkerhets- och försvarspolitik en modern inriktning.

Läs mer

President Mauno Koivisto i boken ”Grannar – Frändskap och friktion”, Rolf Andersson

Mauno Koivisto var finansminister åren 1966–1967 och statsminister åren 1968–1970 och 1979–1982. När president Kekkonen avgick av hälsoskäl blev Koivisto som statsminister tillfälligt president 1981. Han vann sedan två presidentval och var Finlands president under perioden 1982–1994. Han avled förra fredagen och blev 93 år.

Boken Grannar – Frändskap och friktion gavs ut i Sverige 2008 av förlagen Atlantis och Söderströms. Till Koivistos minne återger vi nedan några citat ur boken vilka fångar något av denne långsiktige och folkkäre nordiske statsmans hållning som fortfarande i avsevärd mån tas tillvara i vårt grannland. Vad han skriver om Sverige ger anledning till eftertanke! Det bör nämnas att boken, som fokuserar på växelverkan mellan Finland och dess närmaste grannar, Sverige och Ryssland (Sovjetunionen), alltjämt är ytterst läsvärd.

Läs mer

Vem försvarar Sverige? Lars-Gunnar Liljestrand

Inför den kommande militära storövningen Aurora 2017 skriver på DN-debatt Peter Hultqvist och ÖB Micael Bydén om deltagandet av andra stater:

“Vår säkerhetspolitik innebär att vi bygger säkerhet i samarbete med andra. Det är därför naturligt att andra nationer deltar i övningen. Förutom våra nordiska och baltiska grannar kommer USA och Frankrike att delta. Det internationella bidraget uppgår till totalt 1 500 soldater.”

Det har blivit ett återkommande tema i officiella deklarationer att Sveriges säkerhet bygger på militärt samarbete med andra stater. Hur långt detta samarbete är tänkt att gå vet vi inte. Och det har blivit närmast rutin att så fort det handlar om försvar så måste andra staters militär vara med. En indikation om vart det kan bära iväg får man då försvarsministern och ÖB skriver: ”Sverige ska kunna försvaras mot incidenter eller väpnat angrepp. Kränkningar av territoriet ska kunna upptäckas och avvisas.”

Är detta en formulering som inte behöver tas ordagrant? Författarna säger inte i klartext att det är Sverige som försvarar sig självt utan att Sverige ”ska kunna försvaras”. Försvaras av vem? Av främmande makter? Verben står i passivform!

Läs mer

Skilj på diskussion och desinformation, Anders Björnsson

Rubriken på försvarsminister Peter Hultqvists och överbefälhavaren Micael Bydéns debattartikel i Dagens Nyheter (16/5) är satt inom citationstecken: ”Risk för desinformation om militärövningen Aurora”. Men denna formulering saknas i artikeln. Den är ett påhitt av redaktionen, med andra ord ett självcitat.

DN:s debattredaktion har under många år anklagats för att lägga egna ord i andras mun; beläggen därför är legio. Denna publicistiska ovana synes vara en direkt följd av att opinionsbildning i den tidningen – och även andra – alltmer har gått över till att bli opinionsjournalistik. Innebörden är att man aktivt tar fram åsikter som passar det egna medieintresset.

Läs mer

Veckans citat

Prsident Sauli Niinistös tal med anlednning av Mauno Koivistos frånfälle.

”Koivisto berättade att när vapnen tystnat i början av september 1944 och han steg upp på löpgravens kant, att han där medan han rengjorde sitt snabbeldsgevär tänkte att det måste finnas också något annat sätt att komma överens med grannen. ”Goda grannrelationer” var Koivistos svar när han ombads att med några ord uttrycka sin utrikespolitiska linje.”


							

Den ständigt aktuelle marskalken, Mats Björkenfeldt

Gustaf Mannerheim (1867–1951) påstås vara den mest uppburna men också den mest omstridda personen i Finlands 1900-talshistoria. Varför det är så, försöker en av Finlands mest kända historiker Henrik Meinander reda ut i Gustaf Mannerheim, Aristokrat i vadmal, (Lind&Co  2017). Att Mannerheim i högsta grad är aktuell, visas även av att ytterligare en biografi utgavs året innan, av Dag Sebastian Ahlander, som 1989–1992 var generalkonsul i Leningrad: Gustaf Mannerheim, (Historiska Media 2016). Den 4 juni har det gått 150 år sedan Mannerheim föddes.

Läs mer

Glöm inte bort den inre freden! Anders Björnsson

Den tyska försvarsmakten har skakats av uppgifter om ett högerextremistiskt terrornätverk bland sina anställda soldater: man har talat om ”bruna terrorceller”. Nu höjs röster för att återinföra den allmänna värnplikt som lades på hyllan för sex år sedan. Då ansågs masshären inte svara mot säkerhetsläget – det var ungefär samtidigt som Sverige definitivt skrotade sin värnpliktsarmé.

En konservativ politiker, själv överstelöjtnant i reserven och CDU-ledamot av den tyska förbundsdagen, anför som ett argument för värnpliktens återinförande att yrkesarmén inte representerar något genomsnitt av befolkningen, som i sig själv, säger han, är ett ”immunsystem mot demokratifientlighet.”

Den här aspekten på folkförsvaret bör begrundas närmare. En armé byggd på allmän värnplikt utgör inte bara en förutsättning för att försvara hela landet mot en angripare, den är jämväl ett värn mot inre fiender – sådana som motsätter sig folkstyret eller är beredda att tillgripa vapen för att uppnå egna politiska mål. Folk tillåter inte vad som helst.

Så en armé av värnpliktiga soldater behövs för både den yttre och den inre freden.

Utdrag ur riksdagsprotokoll 9 maj

Svar från försvarsminister Peter Hultqvist på fråga om Försvarsmaktens psyopsförband.

Stig Henriksson har frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att i lag reglera vad psyopsförbandet får och inte får göra samt om jag avser att uppdra åt Försvarsmakten att i sitt arbete tydligare skilja på psyops och informationsverksamhet.

Det är riksdag och regering som beslutar om Försvarsmaktsorganisationens övergripande utformning. Med detta som grund bestämmer Försvarsmakten den närmare utformning av krigsförbanden som är nödvändig för att uppfylla kraven på militär operativ förmåga. Försvarsmaktens verksamhet regleras av nationell och internationell rätt. Försvarsmakten ansvarar för att förbandens verksamhet bedrivs i enlighet med gällande regelverk.

Jag ser inga skäl för att nu ta initiativ till en lagöversyn på området psykologiska operationer. Jag har inte heller anledning att ifrågasätta Försvarsmaktens närmare utformning av myndighetens informationsverksamhet eller krigsförband inkluderat förbandens mandat och uppgifter.

Utrikesminister Margot Wallström om förtroendet för Natos försvarsförpliktelser.

Pål Jonson har frågat mig om det fortfarande är mitt och regeringens ställningstagande att det råder oklarheter kring de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato, om förtroendet för de gemensamma försvarsförpliktelserna enligt min bedömning är viktiga för att trygga den europeiska säkerhetsordningen och om det är mitt och regeringens ställningstagande, likt den föregående regeringens, att det även är viktigt för Sveriges säkerhet att det finns ett starkt förtroende för de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato.

Natos säkerhetsgarantier är ytterst en fråga för medlemsstaterna själva. Sverige är inte medlem i Nato och ingår inte i det kollektiva försvaret. Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga. Läs protokollet

Veckans citat

”Söder arbetar i likhet med Jeff Ahl med försvars- och säkerhetspolitik. Det gör också den tidigare partiledaren Mikael Jansson Alla tre är starkt emot Natomedlemskap. De är också kritiska till partiledaren Jimmie Åkessons utspel om en folkomröstning om Natomedlemskap.

Jag är motståndare till att man ska tala om folkomröstning i Natofrågan, för jag tycker man blir otydlig i frågan. Och Natomedlemskapet tycker jag är en av våra mer centrala ideologiska punkter, säger Mikael Jansson.”

Sverigedemokraterna Björn Söder, Jeff Ahl och Mikael Jansson om Natomedlemskap och folkomröstning