Et miniforsvar med massive utfordringer, aldrimer.no

En tidligere sjef for Hæren og nåværende Røde Kors-president, Robert Mood, går hardt ut i sin nye bok «Ansvar». Han mener norske politikere skjønnmaler og feilinformerer, blant annet om Forsvaret.

Robert Mood er ute med en ny bok om ledelse og ansvar. Tittelen på boka er «ANSVAR – Ledelse er ingen popularitetskonkurranse»

I boken, eller i debatten han har deltatt i i etterkant, kommer Mood inn på flere viktige poenger om Norges Forsvar:

  • Norske politikere har systematisk underkommunisert at Forsvaret er lite og at forsvarsevnen er svak.
  • Norske politikere forteller ikke om den egentlige grunnen til at Norge deltar i krigføring i utlandet. Det dreier seg først og fremst om å skaffe seg innflytelse hos Norges viktigste allierte, i følge Mood.
  • Norge er fullt og helt avhengig av NATO.
  • Norsk politikk er preget av «et spill om posisjoner», framfor at politikere tar tak i de viktigste spørsmålen

Läs artikel

 

Står stabiliteten på spel? demokraatti.fi

Bokanmälan: Vakaus vaakalaudalla. Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta.  toim. Timo Hakkarainen. Into kustannus, 2017. 287 sidor.

Nästan gång jag hör påståendet att Nato-motståndarna inte engagerar sig i den säkerhetspolitiska debatten viftar jag med denna pamflett och ber om kommentarer, skriver Folke Sundman om den nya antologin om stabilitet och säkerhetspolitik…

Denna höst nämligen utgivits  en pamflett med titeln VAKAUS VAAKALAUDALLA , Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta (Stabiliteten i vågskålen. Tankar om vår säkerhetspolitisk riktning). Antologin är redigerad av journalisten Timo Hakkarainen, och innehåller bidrag av bl.a. Erkki Tuomioja, Seppo Kääriäinen, Gustav Hägglund, Matti Klinge, Heikki Talvitie och Esko Seppänen, för att nämna de mest kännspaka namnen bland skribenterna. Maarit Feldt-Ranta och Larserik Häggman, som skrivit en artikel om Nordens roll, inte att förglömma.

Med tanke på det konstanta gnället om brist på seriösa debattinlägg från den här åsiktsriktningen är det något förvånande att den här pamfletten åtminstone hittills nästan helt ignorerats i ledande media och den allmänna debatten…

Den svenska ambassadören Mats Bergquists inlägg hör till höjdpunkterna i pamfletten. Det är en uppdaterad version av Bergquists bidrag till den svenska pamfletten Bevara alliansfriheten som utkom 2014 och diskuterar hindren för svenska och finländskt medlemskap i Nato.

Det avslutande och mest övergripande bidraget till pamfletten står Erkki Tuomioja för. Han utgår från hur geopolitiken och realpolitiken historiskt har präglats Finlands säkerhetspolitiska val, och hur vi strävat till att anpassa detta arv till nya förhållanden, samt hur det ökande ömsesidiga beroendet stater emellan radikalt har påverkat politikens förutsättningar. Han redogör också ingående för de tankegångar som ligger bakom den fortsättningsvis oförändrade konklusionen, att  Finland har större fördelar av att stå utanför Nato än att ta det avgörande steget och ansöka om medlemskap. Läs presentationen

 

 

 

Folkeforsvaret er borte, Eirik Veum, Forsvarets Forum nr 5 2017

Den eldste sønnen min avtjener førstegangstjjeneste i Hans Majestets Kongens Garde. Under årets 17. mai-feiring kom han hjem i permuniform for å se småsøsknene i barnetoget. Det ble lagt merke til. En eldre dame sa han var flott og påpekte at hun hadde ikke sett en militæruniform i bygda på mange tiår. Kommentaren var en påminnelse om at vi lever i et fredelig hjørne av verden. Samtidig var det også en påminnelse om Forsvaret ikke er en del av hverdagen til mange. Forsvaret består i dag av en motivert, men liten elite. Det gjelder fra menige og opp til generalnivå. Det er på mange måter bra. Kvaliteten på norske styrker er høy. Samtidig blir det færre som har en felles identitet i det å forsvare fedrelandet med sitt eget liv.
Forsvaret slik det var, der alle som var skikket fikk en rolle, er borte. Hvert årskull i Norge består av nærmere 62 000 kvinner og menn. Av disse er det i dag omtrent 8000 som fullfører førstegangstjeneste i Forsvaret. Det er mindre enn 13 prosent og lavt i et land med allmenn verneplikt. På sikt vil mange mene det er uheldig. Forsvaret risikerer å fjerne seg fra befolkningen de er satt til å beskytte. Det blir stadig flere som ikke forstår hva Forsvaret er…
Den borgerlige regjeringen vet de må øke forsvarsbudsjettet, men får vi flere krigere av det? Mange vil hevde at vi må få tilbake et «folkeforsvar», der en større andel må delta. Flere bør gjennom en form for militærtjeneste de kan mestre. Det vil opprettholde forankringen og føre til at en større andel av befolkningen faktisk vet hva det vil innebære å forsvare sitt land. Jevnlig publiseres det meningsmålinger som viser at Forsvaret har stor støtte ute i den norske befolkningen. Det kan skape et inntrykk av noe som ikke er der. Når det stilles spørsmål om Norge trenger et militært forsvar, vil de fleste svare ja. Samtidig er ikke støtte det samme som offervilje. Først når andre deler i samfunnet får mindre ressurser på bekostning av Forsvaret, vil man se hvor ekte støtten egentlig er.  (sid 43) Forsvarets_Forum 

Sverige mellan öst och väst – svensk självbild under kalla kriget, Sten Ottosson, tidsanda.se

Kalla kriget varade i dryga 40 år. Sverige valde att under denna period inte ansluta sig till något av de två militärblock vilka dominerade världskonflikten. Istället utformades en neutralitetsdoktrin. Denna hindrade emellertid inte Sverige från att delta i den internationella politiken och opinionsbildningen.
Även om åsikterna om den svenska utrikespolitiken varierade i andra stater, så var neutralitetspolitiken föga ifrågasatt i Sverige. I och med kalla krigets slut förändrades emellertid debatten. Den invanda bilden av den svenska utrikespolitiken under kalla kriget föreföll inte längre stämma. Oavsett hur man såg på de ”avslöjanden” som gjordes, verkade bilden rämna. Förhållandet mellan den offentligt deklarerade neutralitetspolitiken och, delvis hemligt, militärt samarbete med väst, var svårtolkat. De ledande politikerna kunde till och med framstå som hycklare vilka hållit den svenska allmänheten, men knappast statsledningarna i stormakterna, okunniga om de ”verkliga” förhållandena. Läs rapporten

Ur boken ”Diplomati och uppriktiga samtal” av Anders Lidén

Den erfarne karriärdiplomaten Anders Lidén har nyligen givit ut sina memoarer: Diplomati och uppriktiga samtal (Carlssons, 2017). Vi har fått förlagets tillstånd att publicera några delar ur boken som rör försvaret och relationerna mellan Sverige, Finland, Ryssland och Nato. (Boken har presenterats  i sin helhet på den här sajten tidigare).

 

Försvaret
Särskilt snabbt utvecklade sig samarbetet i försvarspolitiken. Det berodde till en början främst på ökade försvarskostnader och behov av gemensamma materielinköp och övningar. Men det fanns också en besvikelse i Finland över EU:s utveckling, som inte gav någon ökad säkerhetspolitisk trygghet. För Sveriges del hängde det också samman med bakslag i samarbetet med Norge inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco. Det underströks att samarbetet inom Nordefco kunde utvecklas bilateralt, vilket skedde framför allt med Finland. Jag var glad att se den svenske överbefälhavaren Sverker Göransons engagemang i detta. Även Finlands motsvarighet, Ari Puheloinen, bidrog i hög grad.

Känslan var att Finland ville gå längre än Sverige. Ytterst handlade det om huruvida vissa delar av samarbetet skulle bli bindande i form av ett fördrag. Om resurser skulle delas mellan våra länder behövde finnarna kunna lita på att Sverige inte drog sig ur i ett skarpt läge.
Statsminister Jyrki Katainen ville ha en direkt kontakt med Fredrik Reinfeldt för att diskutera försvarsfrågan. Reinfeldt verkade inte bekväm med detta, utan skickade sin statssekreterare Gunnar Wieslander, som inledde en dialog med sin motpart Olli-Pekka Heinonen.

Läs mer

Diplomatiska inblickar, Mats Björkenfeldt

Den erfarne karriärdiplomaten Anders Lidén har i dagarna givit ut sina memoarer: Diplomati och uppriktiga samtal (Carlssons, 2017). Boken är på närmare 400 sidor och personregistret upptar 20 sidor.

Mycket handlar om Lidéns kontakter med olika ledare, såsom Saddam Husein och George W. Busch. Boken avslutas med ett intressant kapitel om Lidéns tid som ambassadör i Finland och hans kontakter med president Sauli Niinistö.

Lidén representerade Sverige i FN under tolv år, och han upprepar något diffust att FN har sina svagheter och behöver reformeras. Men han understryker vikten av folkrätten och att FN-stadgan respekteras. Liksom att EU i utrikes- och säkerhetspolitiken är underställt FN-stadgan (s. 49). Lidén har stor erfarenhet avseende konflikten i Israel/Palestina. Han blev 1984 Mellanösternansvarig på UD, samtidigt som Sven Hirdman var ambassadör i Tel Aviv. Och hans redogörelser är av stort intresse.

1988 är han placerad i FN och kunde lyssna på Michael Gorbatjovs tal i generalförsamlingen, vilket blev en ”vattendelare”. Gorbatjov tog där avstånd från Sovjetunionens doktrin att liksom 1956 och 1968 ingripa militärt i sina satellitstaters interna angelägenheter. ”Varje nation skulle ha rätt att själv välja väg.”

Läs mer

Hoten mot Iran av Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand

Vi återger här ett kapitel ur boken Lagen mot krig (Celanders förlag 2012) som behandlar Irans kärnenergiprogram och hoten mot Iran.

 

Icke-spridningsfördraget (NPT eller Non-Proliferation Treaty) trädde i kraft 1970. Internationella Atomenergikommissionen (IAEA) fick i uppdrag att övervaka att avtalet följdes. En överväldigande
majoritet av världens stater har anslutit sig till avtalet. Iran har undertecknat det. Kärnvapenstater som Israel,
Nordkorea, Indien och Pakistan står utanför.
Bakgrunden till icke-spridningsavtalet var kapprustningen mellan kärnvapenmakterna, och en oro för ytterligare spridning av kärnvapen. Avtalet är dock ett ojämlikt fördrag. De stormakter som redan hade kärnvapen ville befästa sitt monopol och finna ett ”attraktivt” sätt att hindra andra stater från att skaffa kärnvapnen. Samtidigt fanns det ett intresse hos ickekärnvapenstaterna att få till stånd ett avtal om nedrustning och begränsning av spridningen, men även av att få del av teknik för fredlig användning av kärnkraft, något som utlovas i avtalet, men endast delvis infriats.
Det är värt att notera att kärnvapenstaterna USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike samtidigt är de fem stater, som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd, något som tenderar till att utlämna icke-kärnvapenstater som Iran till dessa stormakters godtycke. Läs kapitlet: Lagen mot krig_Hoten mot Iran

Recension av boken ”Fredsnasjonen Norge” , Stein Helge Kingsröd, oslomilsamfund.no

I disse tider sitter en gruppe offiserer på Rena for å diskutere Norges Landmakt. Gruppens mandat er å utarbeide ett forslag til hvordan Norge og det norske landforsvaret skal se ut i fremtiden. Selv om det er få synlige likhetstrekk med Hærens struktur fra den kalde krigen, er premissene studien bygger på likevel gjenkjennelige med en forankring i tenkte og plausible trusselscenarioer mot norsk territorium. Forsvarets samfunnsoppdrag har igjen blitt tydeliggjort, og forsvarspolitikere og generaler trenger ikke lenger lete kloden rundt etter å finne oppdrag til et arbeidsledig forsvar…

Perioden som fulgte ble preget av en ny strategisk tenkning. Logikken var at om Norge leverte kapasiteter (både diplomatiske og militære) som var etterspurte av USA og NATO (i den rekkefølgen), markerte vi oss som en relevant samarbeidspartner, og relevans førte til oppmerksomhet, og oppmerksomhet om Norge førte til sikkerhet for Norge. Denne strategien ble brakt til sin fullkommenhet under forsvarsminister Kristin Krohn Devold, og hennes etter sigende tette forhold til sin amerikanske kollega Donald Rumsfeld. Hennes filosofi var at de kapasitetene vi hadde hjemme, måtte kunne brukes ute. Kapasiteter som bare hadde relevans i en norsk kontekst hadde ikke livets rett. Og filosofien lyktes åpenbart. Norge fikk fornyet kontrakten om forhåndslagring av amerikansk militærmateriell i Trøndelag, i en tid der amerikanerne ellers trakk ressursene sine hjem. Dette var en stor sikkerhetspolitisk
suksess. Läs recensionen   (sid 42)

En imponerande biografi, Mats Björkenfeldt

Professor Dick Harrison har skrivit en biografi över Tage Erlander: Jag har ingen vilja till makt (Ordfront 2017). Boken är på över 800 sidor och innehåller mycket av intresse avseende svensk utrikes- och försvarspolitik under 1900-talet.

Mellankrigstidens viktigaste svenska försvarsbeslut klubbades igenom den 26 maj 1925. Kostnaden för försvaret skulle sänkas till 120 miljoner kronor per år. De politiska partierna var djupt oeniga i frågan. Högern ville ha ett starkare försvar, medan socialdemokraterna önskade ännu större nedskärningar, eftersom fredsoptimismen var stor inom partiet. Värnpliktstiden minskades till 140 dagar. Sjutton militära förband lades ned. Inte förrän 1936 fattade riksdagen ett nytt beslut, men det rörde sig inte om några strukturella förändringar. Det var i en försvarsdebatt Tage Erlander gjorde sin debut som talare i riksdagen. ”Det var ingen succé” (s. 65).

Läs mer

Ny bok om det nordiska, Mats Björkenfeldt

Santérus förlag har utgivit antologin Norden sett inifrån med Bengt Sundelius och Claes Wiklund som redaktörer. För denna sajts läsekrets kan det vara av intresse att särskilt notera tre artiklar: den före detta finske försvarsministern Jan-Erik Enestams ”Om nordiskt och svensk-finskt försvarssamarbete”; lektorn i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan Jacob Westbergs ”Försvarssamarbetet: en ny väg till fördjupat nordiskt samarbete?”; och ambassadören Mats Bergquists ”Stormakterna och Norden efter det kalla kriget.”.

Enestam framhäver Thorvald Stoltenbergs rapport ”Nordiskt samarbeid om utenriks- og sikkerhetspolitikk” från 2009, vilken gav en ny politisk inramning åt det nordiska samarbetet på dessa områden. Rapporten innehöll tretton olika förslag och det mest intressanta är det sista: förslaget om en nordisk solidaritetsförklaring. Detta väckte mest diskussion ”och inledningsvis också motstånd, men har nu antagits av de nordiska utrikesministrarna. Den är inte juridiskt, men nog politiskt bindande länderna emellan”, påtalar Enestam.

Läs mer

Reflexioner kring svenskt sjöförsvars egenskaper ,Herman Fältström, Tidskrift i Sjöväsendet -N:r 1 / 2017

Utgångspunkter Det grundläggande kravet på svenskt försvar är att vara fredsbevarande. Därför måste Sverige göra det troligt att ingen främmande nation eller andra sammanslutningar kan utnyttja svenskt sjöterritorium – vare sig över, på eller under havsytan – för egna syften riktade mot andra stater. Det är omvärlden och inte vi själva, som avgör om det finns tillit till Sveriges möjligheter att åstadkomma detta. Sjöförsvaret ska ha sådan beredskap att det kan utgöra ett stöd för svensk utrikespolitik. Sjöförsvaret ska utrustas och organiseras så att det dagligen utgör stöd till och kan användas av den politiska ledningen för utveckling av fred, alla människors lika värde och demokrati. Vid konflikter mellan länder strävar Sverige efter att hålla sig utanför dessa. Om krig bryter ut, är det av stor vikt att Sverige svarar upp mot krav och skyldigheter, som folkrätten ställer. ..

Det är dags att åter kunna förhindra att våra omgivande vatten utnyttjas som tummelplats för andra länders intressen. Dimensionering Sjö- och luftförsvarets förmåga att göra insatser i fred och i inledningsskedet av en konflikt, är en grundläggande  förutsättning för trovärdigheten i den svenska alliansfria politiken i fred. Detta förutsätter att svenskt sjöförsvar på ett trovärdigt sätt kan upprätthålla svensk suveränitet inom sjöterritoriet och skydda sjöfart och fiske. Om krig  bryter ut, utgör sjöförsvarets främsta uppgift att hålla Sverige utanför kriget liksom försvar mot strategiskt överfall i form av omedelbar beredskap. Tillsammans med det svenska försvaret i övrigt ska sjöförsvaret genom sin förmåga att göra insatser, avvärja militärt

(Tidskrift i Sjöväsendet -N:r 1 / 2017 )

Beväring 2017 Guide för dig som ska rycka in, puolustusvoimat.fi

Blivande beväring,Du är den bästa personen att försvara vårt land.
Finland behöver även din insats, eftersom du är den bästa personen att försvara vårt land, vår nationella självständighet och vår territoriella integritet. Det militära försvaret som baserar sig på allmän värnplikt och din egen verksamhet garanterar, att varken dina eller andra i Finland boendes rättigheter kränks och att vårt liv i Finland inte kan hotas av någon. Finland som inte hör till någon militärallians upprätthåller och utvecklar det nationella försvaret och en trovärdig militär prestationsförmåga. Detta stöder det nuvarande militärpolitiskt stabila läget i Nord- europa. Finlands mål är att hålla sig utanför internationella konflikter och att bidra till att konflikterna får en fredlig lösning. Samtidigt måste man dock påvisa, att Finland är i stånd att försvara sig. Självständigheten måste bevaras och medborgarnas säkerhet tryggas, för detta har finländarna kämpat för i tidigare krig. Som beväring utgör du således en viktig del av försvaret. Under din värnpliktstid får du utbildning med vars hjälp du effektivt kan försvara Finland och på bästa sätt skydda dina anhöriga och dig själv. Under sin tjänstgöringstid utbildas beväringarna för försvarsmaktens sammansättning för de krigstida uppgifter som behövs. Genom att genomföra din beväringstjänst efter förmåga, påvisar du bästa sätt din vilja att trygga vårt lands framtid. På dig litar även de, som inte själva kan trygga sitt land och dess rättighet. Finlands försvarslösning…
Finlands militära försvar genomförs enligt principerna för det territoriella försvaret. I det territoriella försvaret tryggas samhällets vitala funktioner, och mål och funktioner som är viktiga för den militära verksamheten skyddas i samarbete med de övriga myndigheterna. Man förhindrar att inkräktare tar sig in på områden som är viktiga för rikets funktioner och påverkar samhällets vitala funktioner. Områden som är viktiga för den egna verksamheten hålls i alla förhållanden. Anfall avvärjs och vid behov slås inkräktaren med operationer som är gemensamma för armén, marinen och flygvapnet samt med försvarsmaktens gemensamma prestationsförmågor. Genom försvaret fördröjer och utnöter man fienden samt avvärjer och slår tillbaka anfall till lands på utvalda platser. Med stöd av luftförsvaret hindrar man fienden från att ta luftherraväldet. Man skyddar även för samhället vitala funktioner och de egna trupperna. Sjöförsvaret avvärjer anfall på havsområdet och tryggar rikets sjöförbindelser. Läs guiden