Ur boken ”Diplomati och uppriktiga samtal” av Anders Lidén

Den erfarne karriärdiplomaten Anders Lidén har nyligen givit ut sina memoarer: Diplomati och uppriktiga samtal (Carlssons, 2017). Vi har fått förlagets tillstånd att publicera några delar ur boken som rör försvaret och relationerna mellan Sverige, Finland, Ryssland och Nato. (Boken har presenterats  i sin helhet på den här sajten tidigare).

 

Försvaret
Särskilt snabbt utvecklade sig samarbetet i försvarspolitiken. Det berodde till en början främst på ökade försvarskostnader och behov av gemensamma materielinköp och övningar. Men det fanns också en besvikelse i Finland över EU:s utveckling, som inte gav någon ökad säkerhetspolitisk trygghet. För Sveriges del hängde det också samman med bakslag i samarbetet med Norge inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco. Det underströks att samarbetet inom Nordefco kunde utvecklas bilateralt, vilket skedde framför allt med Finland. Jag var glad att se den svenske överbefälhavaren Sverker Göransons engagemang i detta. Även Finlands motsvarighet, Ari Puheloinen, bidrog i hög grad.

Känslan var att Finland ville gå längre än Sverige. Ytterst handlade det om huruvida vissa delar av samarbetet skulle bli bindande i form av ett fördrag. Om resurser skulle delas mellan våra länder behövde finnarna kunna lita på att Sverige inte drog sig ur i ett skarpt läge.
Statsminister Jyrki Katainen ville ha en direkt kontakt med Fredrik Reinfeldt för att diskutera försvarsfrågan. Reinfeldt verkade inte bekväm med detta, utan skickade sin statssekreterare Gunnar Wieslander, som inledde en dialog med sin motpart Olli-Pekka Heinonen.

Läs mer

Diplomatiska inblickar, Mats Björkenfeldt

Den erfarne karriärdiplomaten Anders Lidén har i dagarna givit ut sina memoarer: Diplomati och uppriktiga samtal (Carlssons, 2017). Boken är på närmare 400 sidor och personregistret upptar 20 sidor.

Mycket handlar om Lidéns kontakter med olika ledare, såsom Saddam Husein och George W. Busch. Boken avslutas med ett intressant kapitel om Lidéns tid som ambassadör i Finland och hans kontakter med president Sauli Niinistö.

Lidén representerade Sverige i FN under tolv år, och han upprepar något diffust att FN har sina svagheter och behöver reformeras. Men han understryker vikten av folkrätten och att FN-stadgan respekteras. Liksom att EU i utrikes- och säkerhetspolitiken är underställt FN-stadgan (s. 49). Lidén har stor erfarenhet avseende konflikten i Israel/Palestina. Han blev 1984 Mellanösternansvarig på UD, samtidigt som Sven Hirdman var ambassadör i Tel Aviv. Och hans redogörelser är av stort intresse.

1988 är han placerad i FN och kunde lyssna på Michael Gorbatjovs tal i generalförsamlingen, vilket blev en ”vattendelare”. Gorbatjov tog där avstånd från Sovjetunionens doktrin att liksom 1956 och 1968 ingripa militärt i sina satellitstaters interna angelägenheter. ”Varje nation skulle ha rätt att själv välja väg.”

Läs mer

Hoten mot Iran av Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand

Vi återger här ett kapitel ur boken Lagen mot krig (Celanders förlag 2012) som behandlar Irans kärnenergiprogram och hoten mot Iran.

 

Icke-spridningsfördraget (NPT eller Non-Proliferation Treaty) trädde i kraft 1970. Internationella Atomenergikommissionen (IAEA) fick i uppdrag att övervaka att avtalet följdes. En överväldigande
majoritet av världens stater har anslutit sig till avtalet. Iran har undertecknat det. Kärnvapenstater som Israel,
Nordkorea, Indien och Pakistan står utanför.
Bakgrunden till icke-spridningsavtalet var kapprustningen mellan kärnvapenmakterna, och en oro för ytterligare spridning av kärnvapen. Avtalet är dock ett ojämlikt fördrag. De stormakter som redan hade kärnvapen ville befästa sitt monopol och finna ett ”attraktivt” sätt att hindra andra stater från att skaffa kärnvapnen. Samtidigt fanns det ett intresse hos ickekärnvapenstaterna att få till stånd ett avtal om nedrustning och begränsning av spridningen, men även av att få del av teknik för fredlig användning av kärnkraft, något som utlovas i avtalet, men endast delvis infriats.
Det är värt att notera att kärnvapenstaterna USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike samtidigt är de fem stater, som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd, något som tenderar till att utlämna icke-kärnvapenstater som Iran till dessa stormakters godtycke. Läs kapitlet: Lagen mot krig_Hoten mot Iran

Recension av boken ”Fredsnasjonen Norge” , Stein Helge Kingsröd, oslomilsamfund.no

I disse tider sitter en gruppe offiserer på Rena for å diskutere Norges Landmakt. Gruppens mandat er å utarbeide ett forslag til hvordan Norge og det norske landforsvaret skal se ut i fremtiden. Selv om det er få synlige likhetstrekk med Hærens struktur fra den kalde krigen, er premissene studien bygger på likevel gjenkjennelige med en forankring i tenkte og plausible trusselscenarioer mot norsk territorium. Forsvarets samfunnsoppdrag har igjen blitt tydeliggjort, og forsvarspolitikere og generaler trenger ikke lenger lete kloden rundt etter å finne oppdrag til et arbeidsledig forsvar…

Perioden som fulgte ble preget av en ny strategisk tenkning. Logikken var at om Norge leverte kapasiteter (både diplomatiske og militære) som var etterspurte av USA og NATO (i den rekkefølgen), markerte vi oss som en relevant samarbeidspartner, og relevans førte til oppmerksomhet, og oppmerksomhet om Norge førte til sikkerhet for Norge. Denne strategien ble brakt til sin fullkommenhet under forsvarsminister Kristin Krohn Devold, og hennes etter sigende tette forhold til sin amerikanske kollega Donald Rumsfeld. Hennes filosofi var at de kapasitetene vi hadde hjemme, måtte kunne brukes ute. Kapasiteter som bare hadde relevans i en norsk kontekst hadde ikke livets rett. Og filosofien lyktes åpenbart. Norge fikk fornyet kontrakten om forhåndslagring av amerikansk militærmateriell i Trøndelag, i en tid der amerikanerne ellers trakk ressursene sine hjem. Dette var en stor sikkerhetspolitisk
suksess. Läs recensionen   (sid 42)

En imponerande biografi, Mats Björkenfeldt

Professor Dick Harrison har skrivit en biografi över Tage Erlander: Jag har ingen vilja till makt (Ordfront 2017). Boken är på över 800 sidor och innehåller mycket av intresse avseende svensk utrikes- och försvarspolitik under 1900-talet.

Mellankrigstidens viktigaste svenska försvarsbeslut klubbades igenom den 26 maj 1925. Kostnaden för försvaret skulle sänkas till 120 miljoner kronor per år. De politiska partierna var djupt oeniga i frågan. Högern ville ha ett starkare försvar, medan socialdemokraterna önskade ännu större nedskärningar, eftersom fredsoptimismen var stor inom partiet. Värnpliktstiden minskades till 140 dagar. Sjutton militära förband lades ned. Inte förrän 1936 fattade riksdagen ett nytt beslut, men det rörde sig inte om några strukturella förändringar. Det var i en försvarsdebatt Tage Erlander gjorde sin debut som talare i riksdagen. ”Det var ingen succé” (s. 65).

Läs mer

Ny bok om det nordiska, Mats Björkenfeldt

Santérus förlag har utgivit antologin Norden sett inifrån med Bengt Sundelius och Claes Wiklund som redaktörer. För denna sajts läsekrets kan det vara av intresse att särskilt notera tre artiklar: den före detta finske försvarsministern Jan-Erik Enestams ”Om nordiskt och svensk-finskt försvarssamarbete”; lektorn i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan Jacob Westbergs ”Försvarssamarbetet: en ny väg till fördjupat nordiskt samarbete?”; och ambassadören Mats Bergquists ”Stormakterna och Norden efter det kalla kriget.”.

Enestam framhäver Thorvald Stoltenbergs rapport ”Nordiskt samarbeid om utenriks- og sikkerhetspolitikk” från 2009, vilken gav en ny politisk inramning åt det nordiska samarbetet på dessa områden. Rapporten innehöll tretton olika förslag och det mest intressanta är det sista: förslaget om en nordisk solidaritetsförklaring. Detta väckte mest diskussion ”och inledningsvis också motstånd, men har nu antagits av de nordiska utrikesministrarna. Den är inte juridiskt, men nog politiskt bindande länderna emellan”, påtalar Enestam.

Läs mer

Reflexioner kring svenskt sjöförsvars egenskaper ,Herman Fältström, Tidskrift i Sjöväsendet -N:r 1 / 2017

Utgångspunkter Det grundläggande kravet på svenskt försvar är att vara fredsbevarande. Därför måste Sverige göra det troligt att ingen främmande nation eller andra sammanslutningar kan utnyttja svenskt sjöterritorium – vare sig över, på eller under havsytan – för egna syften riktade mot andra stater. Det är omvärlden och inte vi själva, som avgör om det finns tillit till Sveriges möjligheter att åstadkomma detta. Sjöförsvaret ska ha sådan beredskap att det kan utgöra ett stöd för svensk utrikespolitik. Sjöförsvaret ska utrustas och organiseras så att det dagligen utgör stöd till och kan användas av den politiska ledningen för utveckling av fred, alla människors lika värde och demokrati. Vid konflikter mellan länder strävar Sverige efter att hålla sig utanför dessa. Om krig bryter ut, är det av stor vikt att Sverige svarar upp mot krav och skyldigheter, som folkrätten ställer. ..

Det är dags att åter kunna förhindra att våra omgivande vatten utnyttjas som tummelplats för andra länders intressen. Dimensionering Sjö- och luftförsvarets förmåga att göra insatser i fred och i inledningsskedet av en konflikt, är en grundläggande  förutsättning för trovärdigheten i den svenska alliansfria politiken i fred. Detta förutsätter att svenskt sjöförsvar på ett trovärdigt sätt kan upprätthålla svensk suveränitet inom sjöterritoriet och skydda sjöfart och fiske. Om krig  bryter ut, utgör sjöförsvarets främsta uppgift att hålla Sverige utanför kriget liksom försvar mot strategiskt överfall i form av omedelbar beredskap. Tillsammans med det svenska försvaret i övrigt ska sjöförsvaret genom sin förmåga att göra insatser, avvärja militärt

(Tidskrift i Sjöväsendet -N:r 1 / 2017 )

Beväring 2017 Guide för dig som ska rycka in, puolustusvoimat.fi

Blivande beväring,Du är den bästa personen att försvara vårt land.
Finland behöver även din insats, eftersom du är den bästa personen att försvara vårt land, vår nationella självständighet och vår territoriella integritet. Det militära försvaret som baserar sig på allmän värnplikt och din egen verksamhet garanterar, att varken dina eller andra i Finland boendes rättigheter kränks och att vårt liv i Finland inte kan hotas av någon. Finland som inte hör till någon militärallians upprätthåller och utvecklar det nationella försvaret och en trovärdig militär prestationsförmåga. Detta stöder det nuvarande militärpolitiskt stabila läget i Nord- europa. Finlands mål är att hålla sig utanför internationella konflikter och att bidra till att konflikterna får en fredlig lösning. Samtidigt måste man dock påvisa, att Finland är i stånd att försvara sig. Självständigheten måste bevaras och medborgarnas säkerhet tryggas, för detta har finländarna kämpat för i tidigare krig. Som beväring utgör du således en viktig del av försvaret. Under din värnpliktstid får du utbildning med vars hjälp du effektivt kan försvara Finland och på bästa sätt skydda dina anhöriga och dig själv. Under sin tjänstgöringstid utbildas beväringarna för försvarsmaktens sammansättning för de krigstida uppgifter som behövs. Genom att genomföra din beväringstjänst efter förmåga, påvisar du bästa sätt din vilja att trygga vårt lands framtid. På dig litar även de, som inte själva kan trygga sitt land och dess rättighet. Finlands försvarslösning…
Finlands militära försvar genomförs enligt principerna för det territoriella försvaret. I det territoriella försvaret tryggas samhällets vitala funktioner, och mål och funktioner som är viktiga för den militära verksamheten skyddas i samarbete med de övriga myndigheterna. Man förhindrar att inkräktare tar sig in på områden som är viktiga för rikets funktioner och påverkar samhällets vitala funktioner. Områden som är viktiga för den egna verksamheten hålls i alla förhållanden. Anfall avvärjs och vid behov slås inkräktaren med operationer som är gemensamma för armén, marinen och flygvapnet samt med försvarsmaktens gemensamma prestationsförmågor. Genom försvaret fördröjer och utnöter man fienden samt avvärjer och slår tillbaka anfall till lands på utvalda platser. Med stöd av luftförsvaret hindrar man fienden från att ta luftherraväldet. Man skyddar även för samhället vitala funktioner och de egna trupperna. Sjöförsvaret avvärjer anfall på havsområdet och tryggar rikets sjöförbindelser. Läs guiden

Tröskelförsvar – en jämförelse mellan svenska och finska förmågor, Anders Åkermark, Försvarshögskolan

Uppsatsen syftar till att jämföra svenska och finska förmågor rörande ett tröskelförsvar. Tröskelförsvaret bygger på strategin om anti-access/area denial, översatt till tillträdesförsvar och kontrollbestridande försvar. Tillträdesförsvaret syftar till att hindra en överlägsen motståndare att få tillträde till ett operationsområde och kontrollbestridande försvar syftar till att förneka motståndaren kontroll över operationsområdet i händelse av en väpnad konflikt.

Jämförelsen visar att Sverige har en tyngdpunkt i tillträdesförsvaret baserat på förmågan att möta en motståndare tidigt med sin offensiva undervattensförmåga, smyganpassade korvetter och flygburen sjömålsrobot. De brister som finns i Sverige utgörs främst av avsaknad av långräckviddig markattackförmåga samt förmågor i det kontrollbestridande försvaret. Finland har å andra sidan sin tyngdpunkt i det kontrollbestridande försvaret då de alltjämt har förmåga till markbaserad långräckviddig sjömålsbekämpande förmåga samt ett defensivt undervattensvapen i form av sjöminförmåga. Detta är förmågor som Sverige avvecklat sedan 2000-talets inledning. Finlands brister är i tillträdesförsvaret där den offensiva undervattensförmågan saknas helt samt det begränsade antal plattformar som kan verka framskjutet mot sjömål. Uppsatsen visar också att indelningen av tillträdesförsvar och kontrollbestridande försvar är en bra modell för att analysera nationers försvarsförmågor. Läs upppsatsen

Aurora 17 övningsplan, Försvarets Forum 03/2017

Scenariot är en eskalerande väpnad konflikt i vårt närområde där Sverige utsätts för ett strategiskt överfall och Försvarsmakten ska försvara svenskt territorium. Målet är att höja Försvarsmaktens samlade förmåga att möta en kvalificerad motståndare och framförallt att använda stridskrafterna tillsammans. – Den över tiden försämrade omvärldsutvecklingen tydliggör att Sverige måste ha förmågan att snabbt kunna möta olika händelseutvecklingar. Det är bland annat därför vi genomför Aurora 17. Under övningen bygger vi ett starkare försvar. Vi ökar här den samlade försvarsförmågan – att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, säger Thomas Karlsson. Övningen inleds med förberedelser över hela Sverige och mottagande av utlänska deltagare. Krigsförband, ledningar och myndigheter förbereder sig. Det handlar om att säkerställa ledningsförmågan, öka samordningsfunktionen och uthålligheten. Värdlandsmoment genomförs i Göteborg med personal, utrustning, fordon och övrig materiel som ska integreras i de svenska förbandens struktur för att kunna ledas av svensk personal.

Läs mer

Lagrådsremiss Skärpt exportkontroll av krigsmateriel, regeringen.se

Riktlinjer för utförsel och annan utlandssamverkan:

Regeringens bedömning: Vid prövning av ärenden om tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet om krigsmateriel, bör följande gälla. Tillstånd bör bara medges om utförseln eller samverkan 1. behövs för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande, eller det i övrigt finns ett säkerhetspolitiskt intresse för det, samt 2. det inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Vid prövningen av ett tillståndsärende ska en helhetsbedömning göras av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt från de nyss angivna grundläggande principerna. Utrikespolitiska hinder finns inte i fråga om samverkan med eller export till de nordiska länderna, länderna inom Europeiska unionen eller de traditionellt alliansfria staterna i Europa. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i överensstämmelse med Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Tillstånd får endast avse en stat, en statlig myndighet eller en av en stat auktoriserad mottagare. Vidare ska det vid utförsel av materiel finnas ett slutanvändarintyg, om det inte är obehövligt.

En stat som i strid med ett åtagande gentemot Sverige har tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel ska i princip inte komma i fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige så länge omständigheterna kvarstår. Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen ska inte beviljas, om det skulle strida mot en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, ett beslut av FN:s säkerhetsråd, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) eller Europeiska unionen eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder).Läs lagrådsremissen

Information om den humanitära rätten, regeringen.se

Ur skriften:

Den humanitära rätten, som även kallas krigets lagar, är en del av folkrätten. Folkrätten är de regler som reglerar relationerna mellan stater. Den humanitära rätten är tillämplig under väpnade konflikter, och den tar inte ställning till, eller är beroende av, vem som startade konflikten. Den humanitära rätten syftar till att begränsa krigets effekter. Den innehåller regler som både skyddar vissa personer och objekt, och som begränsar vilka stridsmedel (vapen) och stridsmetoder som får användas i en väpnad konflikt. Grundläggande är att de stridande parterna ska rikta sina stridshandlingar mot motpartens militära förmåga. Läs skriften