Ett stärkt försvar med fortsatt militär alliansfrihet , s-kongressen

Vår säkerhetspolitik ska vara tydlig, långsiktig och utan tvära kast. Den militära alliansfriheten ligger fast. Detta är ett ställningstagande som aldrig inneburit passivitet, utan tvärtom ett aktivt ansvarstagande för avspänning, ökad säkerhet både för vårt eget land och för regionen som helhet.

Vi säger nej till medlemskap i Nato. 2015 bröts en långs tids nedskärningar i försvaret av ett nytt blocköverskridande försvarsbeslut som steg för steg stärker vår egen militära förmåga. Det sker mot bakgrund av ett försämrat säkerhetsläge i vårt närområde. Övnings- och underrättelseverksamheten i Östersjöregionen har 10 ökat. Rysslands olagliga annektering av Krim och de fortsatta aggressionerna i östra Ukraina hotar den europeiska säkerhetsordningen…

Att uppgradera den militära förmågan. Den operativa förmågan i krigsförbanden ska prioriteras och den samlade förmågan i totalförsvaret ska säkerställas. Tillgången till utbildad  personal ska tryggas och den återaktiverade värnplikten för både kvinnor och män ska användas till detta. Läs dokumentet

Försvarsmaktens årsredovisning 2016, forsvarsmakten.se

Överbefälhavarens kommentarer

2016 har varit ett intensivt, turbulent men också resultatrikt år. Försvarsmakten har arbetat hårt för att stärka den militära förmågan i en tid präglad av stora globala förändringar, betydande osäkerheter och ett fortsatt skärpt läge i vårt närområde. Ett år in i försvarsbeslutsperioden kan vi konstatera att viktiga steg har tagits för att öka tillgänglighet och beredskap i våra krigsförband. Vi har blivit en starkare och bättre rustad försvarsmakt. Ett större antal beredskapskontroller har genomförts. Nationella och internationella övningar har prioriterats, såväl i krigsförband som inom respektive stridskraft och i större gemensamma övningar. Repetitionsutbildningar med pliktinkallad personal har visat att även en kort utbildningsperiod kan bidra till återtagen förmåga. Vi når inte rekryteringsmålen, men andelen rekryter som fullföljer den nya grundutbildningen har ökat, vilket innebär att fler kan krigsplaceras med rätt utbildning. Materielleveranser av bland annat personlig utrustning, kvalificerade vapen och modifiering av fartyg har bidragit till ökad tillgänglighet. Läs  rapporten

Små brickor i de storas maktspel – erfarenheter av finska vinterkriget, Arvid Cronenberg

Arvid Cronenberg är pensionerad överstelöjtnant och var under en följd av år verksam som militärhistoriker vid dåvarande Militärhögskolan. Bland hans skrifter märks mästerverket om Umeå Blå Dragoner, en regementshistorik i särklass. Han har i sina forskningar speciellt intresserat sig för svensk krigsplanläggning.

Vi återger här Cronenbergs bidrag till antologin Försvaret främst (Celanders 2015). Det behandlar ett kritiskt skede under finska vinterkriget, då svensk stats- och militärledning hade att ta ställning till propåer från västmakterna att komma Finland till undsättning över svenskt territorium. Sverige, ännu dåligt rustat, lyckades med klok politik undgå att dras med i storkriget – då och senare.

Läs Cronenbergs artikel: Forsvaret framst_Cronenberg

Samma hotbilder för Finland och Sverige,René Nyberg i Hufvudstadsbladet

JK Paasikivi talade om Finlands ödestriangel – Moskva, Berlin, Stockholm. Jaakko Iloniemi, René Nyberg och Petri Hakkarainen tänjer ut detta begrepp till en fyrkant med att tillägga Washington. Den pinfärska boken ”Trump, Putin, Merkel ja Suomi” utgiven av Otava beskriver i sitt slutkapitel dessa fyra för Finland avgörande huvudstäder.
HBL publicerar här René Nybergs Stockholmsavsnitt översatt till svenska.

Stockholm hör till gravitationspunkterna i finländsk politik, trots att detta ibland under Nokia-yrans tid kunde vara svårt att minnas. I Sverige bor det över en halv miljon människor med rötter i Finland. Sverige och svensk politik är av stor betydelse för Finland. Hösten 1940 påstod Molotov rent av att vinterkriget var svenskarnas krig!

Under det kalla krigets dagar var den svenska neutraliteten och landets starka försvar centrala stabiliserande faktorer i Norden. Å andra sidan har Sveriges säkerhet i sin tur stärkts av Finlands seghet och framgångar. Läs artikel

Utrikespolitiska debatten i riksdagen 15 februari, riksdagen.se

…Kerstin Lundgren ,C : Den kärnvapenoro som jag också delar är en fråga som handlar om att vi nu tydligt kan se att de nya ryska utplaceringarna utgör ett direkt hot mot oss. Trots att vi är militärt alliansfria, herr talman, har detta inträffat. Vår militära alliansfrihet står alltså där som ett unikum, men runt omkring oss förändras världen.

Då frågar jag och Centerpartiet: Varför, herr talman, väljer vi i dag att inte se att det är garantier och solidaritet som bygger säkerhet, inte unilaterala lösningar?

Magot Wallström:  Just nu vet vi ingenting om dessa garantier. Det är sanningen. Det beror på hur USA agerar i Nato. Det är lite skakigt, som vi förstår saken. Vi har sagt att det nu inte är tid att ändra vår säkerhetspolitiska doktrin, i en så orolig tid. Nu är tid för samarbeten. Nu är tid för att förstärka vårt eget försvar, vilket vi är i full färd med att göra. Och nu är tid att hålla fast vid vår militära alliansfrihet och den linje som vi har valt, och inte minst tillsammans med vår stora och viktiga granne Finland. Det är fortfarande de tre viktiga pelarna i vår säkerhetspolitik. Det ger oss flexibilitet och möjlighet att välja själva, och det ger oss också största möjliga frihet och trygghet…

Björn Söder, SD:  Natoförespråkarna hävdar ofta att ett medlemskap i alliansen på ett avgörande sätt skulle stärka vår försvarsförmåga och bidra till stabilitet och säkerhet i Sveriges närområde. Det är givetvis rent nonsens. I stället är det precis tvärtom. Ett svenskt medlemskap skulle öka spänningarna i Östersjöregionen och riskera att rubba den geopolitiska balansen och därmed dra in Sverige i konflikter i stället för att förhindra dem. Dessutom lever vi inte ens upp till de krav som ett medlemskap ställer eftersom vi avsätter alldeles för lite resurser till försvaret.Vi sverigedemokrater är tydliga i vår inställning till stormaktsallianser och har varit det sedan partiet grundades.

Vi anser att det är viktigt att vi bibehåller vår suveränitet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Som ett litet land måste vi förhålla oss till vår omgivning och ta nationellt ansvar för säkerheten i vår region och inte utsätta oss för risker i onödan. Vårt alternativ för att trygga vårt lands säkerhet är i stället att först och främst ha en egen försvarsmakt med ordentlig försvarsförmåga men också ett defensivt försvarsförbund med Finland, som skulle ge ett bra komplement till detta. Ett försvarsförbund med Finland skulle inte heller rubba den geopolitiska maktbalansen i vårt område. Sverige och Finland möter samma säkerhetspolitiska utmaningar med hänsyn till ländernas gemensamma geografiska läge. Genom ett försvarsförbund höjs tröskeleffekten och nya strategiska djup skapas, vilket stärker ländernas försvarsförmågor.

Om de svenska Natoivrarna för ett ögonblick upphörde med att basera sina ställningstaganden på bristfälliga ideologiska analyser och i stället basera dem på faktabaserade risk- och sårbarhetsanalyser skulle de snart inse att vi har rätt, som så många gånger förr. Tyvärr saknar flera av dem denna analysförmåga, vilket lyser väl igenom i den debatt som förts de senaste åren.

Läs riksdagsprotokollet

Utrikesdeklarationen,, utrikesminister Margot Wallström , 15 februari

…Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt. Vår första försvarslinje utgörs av en utrikespolitik där vi verkar genom diplomati, medling, konfliktförebyggande och förtroendeskapande åtgärder. Så ökar Sveriges möjligheter att verka för avspänning och stabilitet såväl i vårt närområde som globalt…

Sverige behöver en bred ansats i förhållande till Ryssland. Vi ska upprätthålla en politisk dialog, verka långsiktigt och uppmana Ryssland till samarbete istället för konfrontation, samt främja kontakter mellan medborgare. Och vi ska göra det utan att ge avkall på vår principiella hållning. 4 Sverige fördömer Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim. Sanktionerna ska ligga fast så länge skälen till att de infördes kvarstår. Genom att stödja Ukrainas reformarbete och slå vakt om landets suveränitet och territoriella integritet enligt folkrätten bidrar vi till landets strävan att närma sig EU. Läs  utrikesdeklarationen

 

Carsten Jensens roman om Afghanistan ”Den första stenen” (Bonniers förlag), nyhetsbanken.se

Han ( Carsten Jensen)  har i en rad reportageböcker, artiklar och föreläsningar visat vad kriget gör med landet och  människorna.

Här recenseras boken av Lars-Gunnar Liljestrand, f d ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet.

I den nya boken tränger han djupare och ger i litterär form en bild av kriget i all dess ohygglighet som går vida utöver vad torra fakta kan visa.

För den som under mer än 15 år varje vecka följt rapporterna om kriget och alla övergrepp känns mycket igen men är ändå som nya då Carsten Jensen  beskriver dem inifrån, ur de danska soldaternas upplevelser.

Det handlar om en pluton om 30 man och en kvinna som är stationerade i Helmandprovinsen i södra Afghanistan, talibanernas kärnområde. Där utkämpades de hårdaste striderna och  där tog de danska trupperna stora förluster i omgångar tillsammans med kanadensare, amerikaner och britter.

Vi får följa de danska soldaterna när de är på sin camp, ett befäst läger omgärdat av murar, taggtråd och vakttorn, och när de går ut på patrullering. De kan bara lämna basen i kolonner med pansrade fordon. De kör på den stora Highway 1 mot Kandahar i hög fart  och signalerar med varningsskott om civila fordon inte omedelbart viker undan eller kör ned i diket. Allt görs för att  försöka undgå att möta en självmordsbombare eller att köra på en vägbomb. Läs recensionen

Defence Economic Outlook 2016, foi.se

Denna rapport är den första i serien Defence Economic Outlook (DEO) som genomförs inom projektet Försvarsekonomiska studier med det svenska Försvarsdepartementet som mottagare. DEO-rapporterna återkommer vartannat år och innehåller en överblick av globala försvarsutgifter samt ett särskilt tema. Årets tema är drivkrafterna bakom försvarsutgifter i länderna runt Östersjön. Globalt har västländerna minskat sina försvarsutgifter under det senaste årtiondet medan flera länder i andra regioner, särskilt tillväxtekonomierna, har ökat sina. USA är alltjämt världens främsta militärmakt med världens högsta militärutgifter, men länder som Kina och Ryssland har stadigt minskat gapet. Denna förändring är långt ifrån tillräcklig för att ändra den globala maktbalansen, men den har ändrat regional säkerhetsdynamik. Läs rapporten

Döden i Reval, bokpresentation

Med novellsamlingen Döden i Reval får svenska läsare möjlighet att återupptäcka den mångsidige författaren Werner Bergengruen (1892–1964). Bergengruen föddes i Riga, hade svenskt påbrå på fädernet och bosatte sig i Tyskland, där hans böcker blev vida spridda och lästa. Den senaste som översatts till svenska kom 1953 och nu utges alltså en samling noveller i ny svensk översättning. Döden i Reval tillkom på trettiotalet och speglar äldre tider i den gamla tyska staden Reval, dagens Tallinn. Samlingen kan närmare beskrivas som en rad groteska och humoristiska historietter – kuriösa berättelser som knyts samman av ett antal märkvärdiga öden. Översättaren är Anders Björnsson,en mångsidig publicist och historiker, som tidigare har översatt bland annat noveller av Joseph Roth. Anders är tillika en av utgivarna av denna sajt.
Läs om boken

Veckans citat

En fråga avseende rekryteringen till försvaret visar att det alltjämt är flest svarande som anser att värnplikten bör vara grunden för försvarets personalförsörjning och de två andra formerna för personalförsörjning>(renodlat yrkesförsvar och en rent frivillig rekrytering av soldater) får vardera avsevärt mindre stöd i opinionen än värnpliktssystemet. Beslutet om att låta värnplikten bli vilande fattades således mot en samtidig folkopinion som visade sig önska ha kvar värnpliktssystemet och samtidigt inte heller ansåg att den förda försvarspolitiken var positiv.

 

Ur Var behövs frivilligheten?
Årlig redovisning från KKrVA avd V den 12 mars 2014 av Björn Körlof, Peter Lagerblad, Bo Richard Lundgren och Ingemar Wahlberg

Hela rapporten kan läsas här: Avd_V_Var_behovs_frivilligheten

Nationell säkerhetsstrategi, regeringen.se

Ur inledningen:

Strategin tar sin utgångspunkt i några brett definierade mål för vår säkerhet och de värden som ligger till grund för dessa mål. Den ger en övergripande bild av den senaste tidens säkerhetsutveckling, i Sverige och i vår omvärld. I strategin identifieras ett antal områden där Sverige har särskilda intressen att försvara och där det behövs ett förstärkt säkerhetsarbete. Sammantaget utgör detta kärnan i den nationella säkerhetsstrategin. Det går naturligtvis inte att förutse exakt vilka nya hot som mest sannolikt kommer att tränga sig på eller vilka strategiska vägval som Sverige kan behöva göra för att avvärja dessa. Men genom att tydligt rikta in det samlade säkerhetsarbetet mot de prioriterade områden och nationella intressen som strategin stakar ut kommer Sverige att kunna stå bättre rustat att förebygga och förhindra samt möta både dagens och morgondagens säkerhetsutmaningar.

Läs  dokunentet

Två böcker för utrikesminister Wallström på det nya året, Mats Björkenfeldt

När nu vår utrikesminister tror sig kunna göra underverk med Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd, är det ett klokt råd att hon tar del av den indiska diplomaten Hardeep Singh Puris erfarenheter från säkerhetsrådet i boken Perilous Interventions. The Security Council and the Politics of Chaos (HarperCollins 2016).

Utgångspunkten i boken är att mycket är dolt i vad som pågår i Säkerhetsrådet, då beslutsfattandet ofta sker bakom stängda dörrar.  Självfallet har de fem permanenta medlemmarna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina – ett försteg när det gäller informationsspridningen om vad som försiggår, men historieskrivningen i västerländsk press är mest skapad av USA, Frankrike och Storbritannien.

Varför är det då av vikt att få kännedom om hur säkerhetsrådet når sina beslut, frågar författaren. Jo, stater kan endast legitimera krigshandlingar efter auktorisering av Säkerhetsrådet, om det nu inte är fråga om ett agerande i självförsvar. Vilka pågående krigshärdar är då legitima? Det är här författaren tar avstamp.

Läs mer