Historiskt steg för svensk-finska försvarssamarbetet Peter Hultqvist och Carl Haglund

Det finsk- svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet ges nu ytterligare djup och skärpa. Våra båda länders försvarsmakter har länge övat tillsammans, men nu utvidgas samarbetet till att även gälla operativ planering. Detta ökar på ett skarpt sätt handlingsfriheten för båda länderna vid en kris eller konflikt. Artikel i Dala-Demokraten

DEN BLINDA ALARMISMEN Anders Björnsson

Nato-frågan, det vill säga frågan om ett svenskt medlemskap i den västliga militäralliansen, riskerar att splittra befolkningen – vilket skulle vara ett mycket dåligt utfall ur säkerhetspolitisk synvinkel. Tidigare har detta varit fredad mark, till nationens fördel. Men den riskerar också att utså splittring i flera av de politiska partierna. Därmed kan det uppstå en oklarhet om Sveriges säkerhetspolitiska orientering, under en mandatperiod som inte föregicks av någon stor debatt i denna fråga (utan snarare av en högintensiv propaganda för svensk Nato-anslutning).

Läs mer

Nato och Östersjön, Gunnar Fredriksson

Eftersom säkerhetspolitik måste vara långsiktig och förutsägbar, är det naturligt för dem som varit med länge att tänka tillbaka på den efterkrigstid då vår nuvarande alliansfrihet utformades. Nato var en försvarsorganisation som bildades när Sovjetunionen tog makten i de delar av Östeuropa som Röda armén hade erövrat. Det var ett inslag i det kalla kriget. Östersjöområdet berördes och Finland och Sverige utformade var för sig en alliansfri säkerhetspolitik.

Läs mer

”Fred och säkerhet” (SOU 2002:108), säkerhetspolitiska utredningen av Rolf Ekéus

I säkerhetspolitiska utredningens betänkande Fred och säkerhet, SOU 2002:108, redovisas och analyseras den säkerhetspolitiska miljö som Sverige hade att verka i under perioden 1969-1989 samt det svenska säkerhetspolitiska agerandet, politiskt och militärt. Utredningen leddes av ambassadören Rolf Ekéus. Här är sammanfattningen av betänkandet SOU 2002_108-Sammanfattning. Hela betänkandet kan läsas här.

Sveriges förhållande till Ryssland , Sven Hirdman

Fyra premisser om Ryssland

  1. Sverige måste alltid förhålla sig till Ryssland. Den ryska stormakten ligger i Sveriges omedelbara närhet och kommer alltid att påverka oss på gott och ont.
  2. Oavsett eventuella problem i den ryska ekonomin och eventuella regimförändringar kommer Ryssland alltid att ha överlägsna militära resurser i förhållande till Sverige.
  3. Den största faran för Sveriges säkerhetspolitik är att vi blir indragna i ett krig med Ryssland. Det vore en katastrof för vårt land. Målet för vår säkerhetspolitik är att undvika detta.
  4. Sverige har ett långsiktigt intresse av att Ryssland utvecklas till ett land med stabila demokratiska institutioner, väl integrerat i övriga Europa, med en välmående befolkning, som lever i harmoni inom sitt eget land såväl som med sina granländer.

Läs mer

Svensk säkerhetspolitik i Europa och världen, recension av Mats Björkenfeldt

Svensk säkerhetspolitik i Europa och världen är en antologi som söker svar på följande frågor:

  • Vad betyder det svenska medlemskapet i Europeiska Unionen för svensk säkerhets- och försvarspolitik?
  • I vad består och vem bedriver svensk säkerhetspolitik idag?
  • Vilka former tar sig svensk säkerhetspolitik?
  • Vilka beröringspunkter finns med andra politikområden?

–         Vad betyder det nordiska samarbetet?

Läs mer

Skev maktbalans i Europa av Mats Bergquist

Maktbalans och maktgemenskap (”community of power”) är två termer som brukar ställas mot varandra i den internationella politiken. Det förra systemet, med något slags jämvikt mellan ett begränsat antal stormakter, har dominerat genom historien. Perioderna av något slags effektiv maktgemenskap har varit korta och inträffat efter stora konflikter som Napoleonkrigen, första och andra världskriget, senast också efter det kalla krigets slut då George Bush d.ä. talade om en ny värld baserad på den internationella rätten.
Idag står vi långt från denna värld. När man diskuterar Ukraina är det mest om Putin agerar efter en strategisk plan eller improviserar, mera sällan om de förutsättningar som möjliggjort Putins aggression.Länk till artikeln.