Nordiska försvarsmaterielsamarbeten med förhinder, foi.se

De nordiska länderna ser ut att ha goda förutsättningar att samarbeta inom utveckling och inköp av försvarsmateriel. Men skilda materielförsörjningsstrategier likväl som olika organisatoriska och industriella förutsättningar kan försvåra samarbetet, enligt en FOI-studie.

Sverige, Norge, Danmark och Finland delar i stort säkerhetspolitisk situation och klimat. Länderna övar också tillsammans och det finns en politisk vilja till materielsamarbete, inte minst nu i tider av dyr upprustning.
Låter lovande. Men FOI-rapporten Effektiv materielförsörjning – nordiska länders strategi, organisation och försvarsindustri visar på flera faktorer som kan begränsa samarbetsmöjligheterna.

En faktor är synen på kostnadseffektivitet.

  • För Danmark betyder kostnadseffektivt ofta att köpa beprövad, Nato-tillverkad materiel.
  • För Finland handlar det ofta om att köpa beprövat och ibland begagnat, på senare tid haubitsar från Sydkorea och stridsvagnar från Holland, inte minst för att den finska försvarsindustrin är inriktad på att underhålla och anpassa.
  • Sverige väljer oftare att utveckla och tillverka i sin stora, inhemska försvarsindustri.
  • Norge har en mindre försvarsindustri med egen utveckling, men köper också en stor del Nato-tillverkat materiel. Läs artikel

Dokument utifrån – Gorbatjovs sista varning, svtplay.se

Står vi på randen till ett nytt kallt krig? Skuggan av hotet från kärnvapen blir allt större. Förre Sovjetledaren Michail Gorbatjov var en av dem som ledde den nedrustning som innebar slutet på det kalla kriget. Nu varnar han för att vi återigen är på väg in i en värld präglad av terrorbalans och kapprustning. När ska vi börja lära oss av historien? Se programmet

Forsvarsekspert kaller det «absurd»: Nye jagerfly uten luftvern mot russiske presisjonsvåpen, nrk.no

De første F-35 jagerflyene har allerede kommet til Norge, men først om åtte år har vi luftvernsystemer til å beskytte dem.

– Det er absurd, egentlig. Det er et konkret uttrykk for hvor lite penger det er mulig å sette av til forsvar. Dette luftvernsystemet skulle vært på plass i forgårs, sier tidligere flaggkommandør Jacob Børresen…

Først tre år etter vil flybasene på Ørlandet og Evenes få langtrekkende luftvern mot nye russiske presisjonsvåpen for å beskytte kampflyene på bakken. Luftvernsystemet NASAMS II, som skal videreutvikles og oppgraderes med nye luftvernraketter med kort og middels rekkevidde, er ikke tilstrekkelig…

Seniorrådgiver Lars Gjemble i Forsvarsdepartementet skriver i en e-post at det nye langtrekkende luftvernet skal tilføres Forsvaret rundt 2025. Forstudien til anskaffelse av langtrekkende luftvern vil etter planen starte neste år, skriver departementet. Läs artikel

Bo Hugemark m.fl: Gråzonen inbjuder till missförstånd, di.se

Ryssland använde militär makt för att utvidga sitt territorium. Om detta säger Sven Hirdman (Di Debatt 14/12) ingenting. Kriget mot Ukraina benämner han ”den ryska konflikten med Ukraina”. Skulden för det försämrade läget ger han västmakternas sanktioner mot Ryssland och ”det amerikanska vapenskramlet”. Vapenskramlet ska väl avse uppsättande av fyra Nato-bataljonsstridsgrupper i Baltikum och Polen. Blygsamma styrkor jämfört med de ryska styrkor som finns på andra sidan gränsen och som i flera Zapad-övningar övat angrepp mot Baltikum och Polen. Läs artikel

Vi har inte i Baltikum att göra

Den säkerhetspolitiske experten Mike Winnerstig har lagt fram förslag om att att svenska soldater skall öva i de baltiska länderna tillsammans med baltiska styrkor.

Motivet skulle vara att visa att Sverige menar allvar med sin solidaritetsförklaring.

Winnerstigs resonemang bygger på att Sverige är förpliktat att militärt stödja balterna. Någon sådan förpliktelse finns inte. Vare sig den så kallade solidaritetsförklaringen, accepterad av Sveriges riksdag, eller solidaritetsklausulen i EU:s Lissabonfördrag binder Sverige till att ge militärt stöd. Vi bestämmer som alliansfritt land själva om och i vilken form vi ger stöd vid en konflikt. De baltiska staterna har gått med i Nato för sin säkerhets skull, och Nato har nyligen placerat 4500 man i Baltikum. Det är de baltiska staternas säkerhetspolitiska vägval, och det ställer inga krav på att Sverige skall agera.

Läs mer

Veckans citat

”Verneplikten er viktig også av andre grunner. Man får en spesiell ansvarsfølelse ovenfor sitt land når man deltar i forsvaret av det. Når hele folket bidrar, hindres dessuten utviklingen av en væpnet elite. I et samfunn der alle borgere er trent i bruken av våpen og stridsteknikk, vil det være praktisk talt umulig å gjennomføre et militærkupp.

I USA ser vi at den profesjonelle militærstyrken – en styrke som det er lav terskel for å sende ut i krig, med stor risiko for tap av liv og permanente skader – i stor grad består av de dårligst stilte i samfunnet. Som et uttrykk for kollektiv skyldfølelse ser vi den amerikanske befolkningen uttrykke sin respekt for ”de væpnede styrkene”. Samtidig vise den imidlertid liten vilje til oppfølging av veteraner.

Ved å ha et forsvar som består av alle, inkludert sønner og døtre av mektige politikere, blir beslutningen om å gå til krig vanskeligere. Da er det ikke lenger en overklasse som sender en underklasse i krigen.”

Agenda Magasin 12 december

Krigsvetenskapsakademins vitbok, Lars-Gunnar Liljestrand

Ett nytt totalförsvar – En vitbok från KV21 (Krigsvetenskap i det 21:a århundradet) av Frank Rosenius med flera är Kungl. Krigsvetenskapsakademiens bidrag till försvarsdebatten inför nästa försvarsbeslut.

Akademien slår fast att den sammantagna utvecklingen inom teknik, samhällsutveckling och stormakternas angreppsmetoder har visat att vi är på gränsen till försvarslösa, om en sådan konflikt skulle drabba oss inom de närmaste åren.

Därför, skriver KV21, behövs det ett radikalt omtag av hela totalförsvaret. Det civila försvaret måste byggas upp från grunden och det militära försvaret utökas både kvalitativt och kvantitativt.

Utvecklingen i Ryssland, Putinregimens syn på landets roll och dess agerande i sitt närområde, med den olagliga annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina, bedöms komma att vara en stor säkerhetspolitisk utmaning för vårt land under lång tid framöver och leder med nödvändighet till ökade krav på den svenska försvarspolitiken i dess nationella dimension. Även andra hot tas upp, som effekter av klimatförändringen, sönderfallande stater och terrorism.

Den mer konkreta hotbilden är att Sverige angrips vid en konflikt i Baltikum. Då utgår man från antagandet att Ryssland inte accepterar att Nato kan utnyttja svenskt territorium i försvaret av främst Estland och Lettland. KV21 anger att Ryssland i ett sådant läge vill hindra Sverige från att upplåta baser till Nato eller att alliansen ges möjlighet att utnyttja svenskt luftrum eller sjöterritorium.

Det krigsfall man tänker sig är att det endast är fråga om rysk kontroll av ett eller ett par områden på svenskt territorium, främst för att kunna etablera luftvärns- och sjömålssystem av sådan storlek att ett rimligt försvar kan etableras runt sådana områden. De som kan i första hand tänkas bli utsatta är Gotland, Öland och kuststräckan Karlskrona-Trelleborg.

KV 21 tar som utgångspunkt att Sverige i enlighet med Försvarsbeslut 2015 är militärt alliansfritt och har ett tröskelförsvar som bygger på att vi får hjälp utifrån om vi blir angripna. Författarna hänvisar till solidaritetsförklaringen som de menar ställer krav på Sveriges förutsättningar att ge och ta emot stöd, och detta stöd behöver planeras.

Bedömningen är att det kommer att ta veckor, innan Sverige kan räkna med någon mera omfattande hjälp. Hjälpen kan komma från Nato eller bilateralt från USA eller Finland. Några andra reella alternativ finns inte, anser KV21. Nato är långsamt i sitt beslutsfattande, då ett stort antal länder måste vara överens, men inte heller ett svenskt medlemskap i Nato skulle nämnvärt förändra situationen, eftersom varje medlemsland ändå har kravet att klara sig självt i ett inledande skede.

Slutsatsen blir att Sverige behöver ett försvar som kan ”utmana” Ryssland under ett par veckor i ett inledande skede. Det skulle markant öka tröskeleffekten.

KV21 vill ändra riksdagens mål för totalförsvaret, ”bevara Sveriges frihet och självständighet”, till att totalförsvaret är den ”samhällsviktiga verksamhet som ska bedrivas i Sverige när svensk suveränitet och oberoende hotas eller angrips inom hela skalan av antagonistiska hot, i fred och under krig”.

KV21 hävdar att försvar mot hybridkrig, försörjningsfrågorna vid avspärrning, militärt angrepp och skydd av civilbefolkningen är områden som vi inte klarar. Sverige riskerar att tidigt förlora förmågan att hantera samhällets behov, försvara sig och hålla stånd, och landet tappar fort handlingsfriheten att säkert kunna motta hjälp.

Vitboken behandlar utförligt de nya hoten, som cyberkrig (med cyberhot, destabiliseringshot och terrorhot) och påverkansoperationer med mera.

De nya hoten har lett KV21 till att omdefiniera krigsvetenskapen från att historiskt ha handlat om krig, krigföring och utnyttjande av militära resurser till att få en utvidgad dimension: en fientligt sinnad stat kan försöka betvinga en annan stat på ett annat/andra sätt än med hot om eller genomförd klassisk militär aggression, nämligen ”elektroniskt”.

Studien innehåller en omfattande utredning av totalförsvaret och dess framtida behov.

Här skall dock återges endast analysen av det framtida militära försvaret och de olika modeller för försvaret som har granskats.

Tre försvarsmaktkoncept anges: fortsättning på det nuvarande, ett värnpliktsförsvar och ett teknikförvar.

Det första, som utgår från Försvarsbeslut 2015, är ”undvika att förlora ensam, vinna tillsammans med andra”. Det vill säga tröskelförsvar till dess hjälp kommer utifrån. (Vi har på den här sajten kommenterat detta tidigare,)

Det tredje konceptet, ”Teknikförsvar”, beskriver en försvarsmaktsstruktur med en strategisk inriktning som har ett tydligt internationellt perspektiv och behov av avancerade teknologier, som ger ”trovärdig avskräckning genom högteknologisk bekämpningsförmåga över hela ytan och med hög momentan effekt”. KV21 beskriver konceptet som ett högteknologiskt och personalsnålt försvar: ”Verkansförbanden, sensorförbanden och ledningsorganen bemannas främst med heltidsanställd personal med värnpliktiga som komplement för större uthållighet.”

Beskrivningen av det andra alternativet, med värnpliktsförsvar, förtjänar att återges tydligt av flera skäl. Det har ett starkt stöd hos svenska folket, det innebär ett återknytande till den försvarsmakt Sverige byggde upp under hela efterkrigstiden samt är en modell som Finland hela tiden har hållit fast vid, och det är med Finland vi skall främst söka militärt samarbete.

KV21 skriver så här om värnpliktsalternativet:

”Det andra konceptet ’Värnpliktsförsvar’ handlar närmast om en stor nationell folkmilis, som uthålligt genomför en asymmetrisk kamp i syfte att höja priset för angriparen och nöta ner hans stridsvilja. Konceptet bygger på mobilisering av ett stort antal mindre enheter, stridssättet företrädesvis eldöverfall/överfall. Strid mot en överlägsen angripare ska i det längsta undvikas. Den operativa idén är att uthålligt överleva och tillfoga angriparen smärre förluster som över tiden blir avsevärda, hålla honom i osäkerhet, och nöta ner stridsviljan till den grad att angreppet upphör. Marin- och flygstridskrafterna är i detta koncept, utöver ubåtar, blygsamma och inriktas i första hand på uppgifter i fred och kris, samt på att under ett krigs inledningsfas köpa tid åt arméns mobilisering och försena angriparens etablering på svensk mark genom att insättas tidigt och kraftsamlat. Ett förstärkt ubåtsvapen utnyttjas över tiden för att försvåra angriparens transporter på Östersjön. Det nationella perspektivet är i detta koncept närmast övertydligt och näst intill självförsörjande/självtillräckligt, utan några betydande internationella kopplingar. Det är i detta koncept en uttalad målsättning att Sverige själv ska kunna svara för en trovärdig avskräckning genom förmåga till segt och uthålligt motstånd över hela landets yta.”

KV21 anser att alla tre koncepten har för- och nackdelar som kort sammanfattas:

”Med konceptet ’2015’ klarar vi eventuellt att ta emot utländsk hjälp om vi avstår från att försöka påverka angriparen i av honom besatta områden. Konceptet ’Värnpliktsförsvar’ skapar militär närvaro över hela landet men kan knappt störa angriparens inledande operationer och hindra honom att ta begränsade delar av landet samt kan inte säkerställa förmågan att på ett organiserat sätt ta emot hjälp. Konceptet ’Teknikförsvar’ kan sannolikt orsaka angriparen inledande förluster men uthålligheten är låg och frågetecken finns kring om konceptet är ekonomiskt realiserbart på de nivåer som vi i KV21 har haft som arbetshypotes.”

Författarna avslutar med att nuvarande inriktning, enligt Försvarsbeslut 2015, bör bilda utgångspunkt för den framtida utvecklingen, ”främst för att undvika riskfylld transformering i ett säkerhetspolitiskt känsligt läge, men att totalförsvarets målsättning och medel måste revideras och tillföras nya förmågor och fler förband”.

För en fortsättning enligt nuvarande inriktning föreslår man en fördubbling av antalet kvalificerade förband, en snabb översyn av nästa generations mark-, sjö- och flygstridskrafter, robustare försvar med tillgång till lokalförsvarsförband och hemvärn med i princip lika hög beredskap som förband med fast anställd personal samt bildandet av en kvalificerad snabbinsatsstyrka med hög mobilitet och eldkraft att sättas in för skydd av hamnar, flygfält och ledningsplatser.

KV21 är en imponerande, grundlig och ambitiös studie som särskilt lyfter fram behoven inom totalförsvaret.

För det militära försvaret stannar studien vid att hålla fast vid ett tröskelförsvar i väntan på hjälp utifrån.

Argumenten för ett territorialförsvar baserat på allmän värnplikt är delvis inskränkta och tar främst upp de rent militärtekniska aspekterna. Den stora styrkan hos ett sådant värnpliktsförsvar är stödet från befolkningen och att det ökar den allmänna försvarsviljan. Finland har visat att man får just de effekterna av att hålla fast vid den allmänna värnplikten. Den är också väl förenlig med snabb mobilisering och snabb insats av särskilda beredskapsstyrkor som kan sättas in vid överraskande anfall.

 

Ulf Kristersson: ”Sverige behöver ett nationellt säkerhetsråd”, dn.se

Ledningen av Sverige måste organiseras så att det speglar den komplexa hotbild och de risker som vi möter i dag med terrorhot, försämrat säkerhetsläge och risk för otillbörlig påverkan. Vinner vi nästa års val kommer vi därför att etablera ett helt nytt nationellt säkerhetsråd med placering i Statsrådsberedningen, skriver Ulf Kristersson (M)…

Ledningen av Sverige måste organiseras så att det speglar den komplexa hotbild och de risker som vi möter idag. Vi måste inte minst ta hänsyn till att samhället förändras och blir både mer komplext och sårbart. Vinner vi väljarnas förtroende i nästa års val kommer vi därför att initiera en översyn med syftet att etablera ett helt nytt nationellt säkerhetsråd med placering i Statsrådsberedningen.

  • Det nya nationella säkerhetsrådet kommer att:
  • Utgöra den centrala statliga krislednings­organisationen
  • Vara knutpunkt i frågor som rör rikets säkerhet i bred bemärkelse
  • Se till att strategiska frågor som inte har en naturlig hemvist i ett enskilt fackdepartement fångas upp och bereds
  • Ledas av statsministern och bestå av för dessa frågor relevanta statsråd (i grunden ut­rikes-, försvars-, finans- och justitieministern) Läs artikel

Majoritet av riksdagspartierna öppnar för att svenska armén övar i Baltikum, svt.se

De flesta av riksdagspartiernas försvarspolitiska talespersoner är positivt inställda till att svenska arméförband övar i Baltikum. –Samarbeten med andra närliggande länder är positivt, svarar Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Anders Schröder. Hittills har inte arméförband övat i Baltikum på grund av närheten till Ryssland.

Miljöpartiet är försiktigt positiv till den säkerhetspolitiske experten Mike Winnerstigs förslag att svenska arméförband bör få öva i Baltikum.

– Samarbeten med andra närliggande länder är positivt både för Sverige och med landet vi samarbetar med. Så vi har ingen principiell invändning med baltiska länderna. Sen måste övningen passa in i det kapacitetsbyggande arbete som vår försvarsmakt behöver, svarar Anders Schröder (MP).

Åsa Lindestam (S), vice ordförande i försvarsutskottet säger:

– Vi har mängder av samarbeten skriftligt. Dessutom har vi övningar tillsammans med andra länder. Allt samarbete är bra. För att klara av det i ett skarpt läge, så måste man ha övat, och då är de här samarbetena bra.

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet avvisar den säkerhetspolitiske experten Mike Winnerstigs förslag.

– Vi i Sverigedemokrater stödjer de baltiska staterna på alla sätt om de skulle bli angripna – utom militärt. Vi ska inte börja öva i de baltiska staterna. Vi ska öva i Sverige. Det är vår förmåga att försvara Sverige som ska övas, säger Roger Richtoff (SD).

– Vänsterpartiet anser inte att den svenska armén ska delta i övningar i Baltikum. Vi anser att ett deltagande i en sådan övning snarare skulle öka spänningen i vårt närområde. Det är även svårt att se hur en sådan övning skulle bidra till att stärka det svenska försvarets förmåga att försvara Sverige, svarar Lotta Johnsson Fornarve (V). Läs artikel

Afghanistan i riksdagen, Lars-Gunnar Liljestrand

Den 15 december behandlade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan. Det skedde mot bakgrund av en dramatisk upptrappning av kriget.

Afghanistankriget har gått in i en ny fas. Amerikanska B52:or har återvänt och vräker ut sina bomblaster. I ett som det verkar desperat försök att besegra motståndet har USA börjat en intensiv bombning för att söka omforma själva landskapet. Man bombar för att utplåna terrasser, raviner och bergspass i syfte att hindra talibanerna att söka skydd. Insatserna kallas ”terrain denial” och för det fäller B52:orna 250 kilos bomber, så kallade dumb bombs, i koncentrerade bombmattor.

Som komplement till bombkriget har marktrupperna försetts med tyngre vapen. Sverige är med på ett hörn. Amerikanska marinkåren i Afghanistan har köpt in svenska granatgeväret Carl Gustaf för att användas mot talibanernas skyddsställningar.

Läs mer

Anförande av utrikesminister Margot Wallström vid säkerhetsrådsmöte 15 december om Nordkorea, regeringen.se

The situation on the Korean Peninsula is the greatest threat to international peace and security facing the world today. The Democratic People’s Republic of Korea’s nuclear weapons and ballistic missile programme, illustrates, as you’ve already heard, a blatant disregard for its international obligations. The DPRK has repeatedly violated international law, including numerous Security Council resolutions. Its actions are also contrary to the existing global norm against nuclear testing, embodied in the Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty and global non-proliferation norms…

In parallel to effectively implementing the sanctions regime, we must undertake further work to reduce tensions, in order to advance the prospects for a comprehensive settlement. Sanctions alone will not resolve the current situation. Intensified and creative diplomatic efforts that pave the way for a peaceful, diplomatic and political solution are urgently needed.

The situation must be approached without prejudice, and we must be prepared to consider both new and previous proposals and agreements. In this regard, there is also a need to explore the possibilities for regional security cooperation and arrangements. Sweden is contributing to these diplomatic efforts and we welcome Under Secretary-General Feltman’s recent visit to the DPRK. Läs talet

Nato, biståndet och Guds välsignelse – här är frågorna som delar åsikterna i Yles valkompass, svenska.yle.fi

Relationen till Ryssland hör i högsta grad till presidentens ansvarsområden. I valkompassen frågade vi om kandidaterna ser utvecklingen i Ryssland som ett hot mot Finlands säkerhet.

SDP:s Tuula Haatainen medger att Rysslands inrikespolitiska utveckling varit oroväckande, samtidigt som hon betonar att Finland har goda och fungerande relationer till Ryssland. De grönas Pekka Haavisto och Centerns Matti Vanhanen påpekar att det inte finns något akut hot mot Finland från öst. Ryssland är i första hand ett hot mot sig själv, skriver i sin tur SFP:s Nils Torvalds. Presidentkandidaterna Kyllönen, Väyrynen och Niinistö tonar likaså ned hotbilderna.

Sannfinländarnas Laura Huhtasaari är den enda som uppger att hon delvis håller med påståendet om att Ryssland utgör ett hot mot Finlands säkerhet…

Kandidaterna fick också frågan om hur de ser på ett finländskt Nato-medlemskap. Med undantag SFP:s Nils Torvalds som vill med i Nato så är tongångarna avvaktande. Försiktigast är Sauli Niinistö som inte besvarat frågan över huvud taget. I motiveringarna skriver Niinistö att ansökandet av medlemskap är helt beroende av omständigheterna och att det därför inte går att ge ett kategoriskt svar på frågan. Läs artikel